There are no entries for this period.

2014

Nedan är bilder från repetionerna av Revolution som undersöker förhållandet mellan konst och revolution. Premiär den 14 november på Andra Stället. 

Läs hela inlägget »

Innan premiär gjorde Tidningen Nordost, Göteborgs-Posten ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning förhandsreportage om "Vem bestämmer över Angered?" som hade premiär i fredags. GPs , som visas här vid sidan, ligger inte ute på nätet  men Fria Tidningens hittar du här., ETCs hittar du här och Tidningen Nordosts hittar du här. Regissör Malin Holhersson och skådespelaren Hannah Alem Davidsson medverkade också i P4 Förmiddag den 6 oktober. Lyssna här, det är börjar 1.03.40 in i programmet. Citatet nedan är av Malin Holgersson som uttalar sig om politisk scenkonst.
–När rasism normaliseras, när tusentals människor dör vid Europas gränser, när vi konsumerar sönder världen och varandra - då är det nödvändigt att ta till alla medel en har för att göra världen till en plats det går att leva i. Är du då konstnär så gör du konst.

Göteborgs-Posten Teatertidningen Nummer och Expressen/GT har också recenserat. 

"Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig."

"...med musik och klubbkänsla vill (föreställningen) ge publiken lite jävlar anamma."

" en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats."

"Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna."


GP 140929

"Pondusfyllda moves och resonerande röster..."

"De äger scenen ända från start..."

"...fräckt och välvilligt..."


Nummer 141007  
 

"Makt och maktlöshet i Angered"

"...i ett par korta scener bränner det till: vi anar komplexiteten i att vara ung i ett förortssamhälle där Makten inte bara identifieras som skola, polis, föräldrar, politiker och kompisar, utan också som Gud, religionen, stränga moraliska bud och etniskt specifika normer."


GT 140927

Läs hela inlägget »

Vi laddar för genrep och är väldigt glada för att pressfotona är klara. De är fotograferade av grymma fotografen Cora Hillebrand! 

Läs hela inlägget »

”Det är nu vi ska tänka på anarki. Var inte rädd för kaos, ge dig in i det och se vad som kan skapas på andra sidan.”

Jack Halberstam - Professor i genusvetenskap och litteraturvetenskap. Jack har skrivit flera böcker och myntat begreppet Gaga Feminism. Lyssna på hans grymma föreläsning "No Church in the Wild" här



Inspiration till "Vem bestämmer över Angered?" som har premiär 26 september. 

Läs hela inlägget »

I lördags var det nyinvignning av Blå Stället. Över två år har renoveringen pågått och vi är väldigt glada att få tillbaka vår scen i ett sånt krispigt och nyrenoverat hus.

Angereds Teater medverkade med en öppen repetition av "Vem bestämmer över Angered?" 

Malin och Gunilla berättade om teatern för nyfikna kulturhusminglare.

Utanför Blå Stället betade kameler! och dromedarer! i nystarade Angeders Kamelfarm. Kanske kan vi göra en samproduktion i framtiden?

Läs hela inlägget »

Tisdag den 5 augusti hade vi kollationering av Vem bestämmer över Angered och nu diskuterar, experimenterar, testar, undersöker, analyserar och dansar ensemblen makt. Dramatikerna Malin Holgersson, som också regisserar, och Nasim Agili har påbörjat arbetet långt tidigare med att ställa frågor om makt till ungdomar i Angered.
Vem bestämmer över dig?
När hade du makt senast? När känner du dig mäktig? Finns det god makt?

Den 26 september nyinvigs Angereds Teaters scen i kulturhuset Blå Stället med VEM BESTÄMMER ÖVER ANGERED? 

På bilden: Hannah Alem Davidson, Furat Jari, Eleftheria Gerofoka och Iki Gonzalez Magnusson.

Läs hela inlägget »
Skivandes våra pappersbrev... Skivandes våra pappersbrev...

"Så ta nu och skicka brevet med en gång du kommer hem!" "Det behövs inte, jag ringer genast!"
Vi har haft en eftermiddag tillsammans igen; Angereds Teater och studenter från Kvinnofolkhögskolan och Angereds Folkhögskola- denna gång i en workshop ledd av regissör Eleftheria Gerofoka, nu aktuell i vår nästa urpremiär av "Hemligt" den 11 april. Vi har bara hunnit med en träff kring produktionen men flera av ansiktena är bekanta; några nya.
"Hemligt" baseras på en sann historia om en mormor, mor och dotter; om en flykting som kom hit till Sverige från Lettland på 40-talet, och nu ville regissören Eleftheria att vi alla skulle skriva ett brev till någon som vi saknar mycket; föreställningen innehåller en massa längtande brev skrivna av främst mormodern till sina barn (samt hemligstämplade dokument från  SÄPO) ."Hemligt" är den tredje monologen som har urpremiär denna vår, och den är skriven och framförs av Josephine Bauer. Namnen är fingerade men föreställningen bygger alltså på en sann historia, om Josephines egna moromor.

Vi var inte alla så "hemliga" däremot- vi behövde ju längta, lära känna, vi skrev, grät, gjorde kontaktimprovisationer, skrattade, gjorde körer och  rörelser och hade, kort sagt, en mycket fin eftermiddag där inne i den dunkla teatern.

Ute sken aprilsolen sina första riktigt varma strålar och när vi gick ut därifrån så bar vi breven vi skrivit och de vi just mött på golvet i våra hjärtan. Men att skicka per post, som Elftherias uppmaning löd, direkt till de vi längtade efter (de som fortfarande fanns i livet)?... Nej, vi ringer direkt fick hon till svar -  ja, varför inte Skypa?:)
Film från workshopen

Läs hela inlägget »

Näst sista träffen var deltagarna med på golvet; de fick se två helt olika slags repetitioner. När Bananhuset repeterade ville Eleftheria ha med dem i några improvisationer och övningar.
Vi har ju under processens och utbytets gång märkt av en stor mänsklig erfarenhet av de existentiella frågeställningar, som tematiken i monologerna har, hos deltagarna - men de är ju givna på scenen också! Till stor hjälp var de i vissa av scenerna där regissören ville ge skådespelaren Ibbe lite extra motstånd eller fysisk utmaning; folkhögskolestudenternas speglande och motspel gav rejält mothugg eller medvind.:)!
Eleftheria gjorde kontaktimprovisationer, vi dansade och ett tag var vi mkt irriterande getingar. Att repetera monolog som skådespelare kräver sin kvinna och det är många utmaningar i att vara alldeles själv; att i den processen också handgripligen få möta andra som konkret kan reagera och ta emot impulser kan vara frigörande och ge nya perspektiv på de repliker en sagt om och om igen för sig själv i veckor…


I Exil var det från publikplats intressant att följa minutiöst teknikrep samt synkroniserandet av replik och sceneri med musik, ljus och projektion. Deltagarna reagerade också på den otäcka understämning som är i pjäsen och blev hängande med en ”cliffhanger”, som vi själva inte var så uppmärksamma på… De tipsade också om hur de uppfattade olika rörelser och scenerier utifrån det de sett.


Det känns helt enkelt som om vi skulle kunna fortsätta ett helt år med denna grupp av hängivna folkhögskolestudenter och lärare; vilken folkbildningsanda! Fantastiskt att se hur berättelser, när de delas följt av lyssnande och uppriktighet (samt lust och glädje) svetsar samman en grupp på nolltid jämfört om vi hade studerat till exempel bokföring ihop… Så tack VGR och projektet "Folkbildning och kultur- Lust att lära". Det har gett mersmak.

Pamela da Silva gör praktik hos oss och går Mediaprogrammet på Lindholmen. Hon har fotat och filmat under projektet "Lust att lära"!

Läs hela inlägget »

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Läs hela inlägget »

Runt femton deltagare och deras lärare från Angereds-, Mångkulturella/Finska- samt Kvinnofolkhögskolan kom till vår foajé i fredags för att prata om och lyssna på manusläsning av "Bananhuset" och "Exil".

Efter det att regissörerna Eleftheria Gerofoka och Elmira Airkan berättat om handlingen, läste skådespelarna Ibrahim Ebrima Faal och Emmeli J Stjärnfeldt några scener ur respektive pjäs.
Strax vidtog en livlig (och drabbande) diskussion kring begrepp som "exil", "hemma", "utanför-/innanförskap", "intesvenskhet" och internationalism.
Vi blev tagna av entusiasmen och engagemanget från studenter såväl som av lärare och väntar ivrigt på nästa tillfälle nu på fredag, då vi ses igen på Kvinnofolkhögskolan för att lyssna på och se konkreta bilder/ ting som symboliserar just dessa begrepp. Vi hoppas här kunna delge och dokumentera lite av de intressanta samtal och dialoger som vi skönjde i fredags genom bloggen.  Tre tillfällen framöver ses vi för att inspirera varandras lärande/repetitionsprocesser i det projekt som från början är initierat av Västra Götalandsregionsprojektet "Folkbildning & Kultur".

Frågor som uppstod var kring om det egentligen finns ett "hem"- existerar det ett "hemma" överhuvudtaget som fysiskt rum - finns det ett stadsrum eller fysiskt rum där dessa frågor lever i möten mellan människor idag?  Går det att känna sig hemma om man inte är hemma i sig själv?
"Exil"- är det alltid ett tvång? - Kan det var frihet att vara i inre "exil" - eller bara smärta?
Gränsen:  menar vi den politiska, ekonomiska eller psykologiska när vi kommer till ett nytt land? Finns det ett mellanförskap?
Hur ser det egentligen ut i "innanförskapet"? Stressigt? Hur kommer vi hem till oss själva - genom internationell identitet och tillhörighet? "Vad var det som egentligen, då för 25 år sedan, tvingade min familj till exil"? Varför känner jag mig, ju äldre jag blir, bara mer och mer som "ickesvensk"?...Vad beror det på?

    VIMEO

Läs hela inlägget »

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Länkar

Etiketter

2014

Nedan är bilder från repetionerna av Revolution som undersöker förhållandet mellan konst och revolution. Premiär den 14 november på Andra Stället. 

Läs hela inlägget »

Innan premiär gjorde Tidningen Nordost, Göteborgs-Posten ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning förhandsreportage om "Vem bestämmer över Angered?" som hade premiär i fredags. GPs , som visas här vid sidan, ligger inte ute på nätet  men Fria Tidningens hittar du här., ETCs hittar du här och Tidningen Nordosts hittar du här. Regissör Malin Holhersson och skådespelaren Hannah Alem Davidsson medverkade också i P4 Förmiddag den 6 oktober. Lyssna här, det är börjar 1.03.40 in i programmet. Citatet nedan är av Malin Holgersson som uttalar sig om politisk scenkonst.
–När rasism normaliseras, när tusentals människor dör vid Europas gränser, när vi konsumerar sönder världen och varandra - då är det nödvändigt att ta till alla medel en har för att göra världen till en plats det går att leva i. Är du då konstnär så gör du konst.

Göteborgs-Posten Teatertidningen Nummer och Expressen/GT har också recenserat. 

"Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig."

"...med musik och klubbkänsla vill (föreställningen) ge publiken lite jävlar anamma."

" en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats."

"Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna."


GP 140929

"Pondusfyllda moves och resonerande röster..."

"De äger scenen ända från start..."

"...fräckt och välvilligt..."


Nummer 141007  
 

"Makt och maktlöshet i Angered"

"...i ett par korta scener bränner det till: vi anar komplexiteten i att vara ung i ett förortssamhälle där Makten inte bara identifieras som skola, polis, föräldrar, politiker och kompisar, utan också som Gud, religionen, stränga moraliska bud och etniskt specifika normer."


GT 140927

Läs hela inlägget »

Vi laddar för genrep och är väldigt glada för att pressfotona är klara. De är fotograferade av grymma fotografen Cora Hillebrand! 

Läs hela inlägget »

”Det är nu vi ska tänka på anarki. Var inte rädd för kaos, ge dig in i det och se vad som kan skapas på andra sidan.”

Jack Halberstam - Professor i genusvetenskap och litteraturvetenskap. Jack har skrivit flera böcker och myntat begreppet Gaga Feminism. Lyssna på hans grymma föreläsning "No Church in the Wild" här



Inspiration till "Vem bestämmer över Angered?" som har premiär 26 september. 

Läs hela inlägget »

I lördags var det nyinvignning av Blå Stället. Över två år har renoveringen pågått och vi är väldigt glada att få tillbaka vår scen i ett sånt krispigt och nyrenoverat hus.

Angereds Teater medverkade med en öppen repetition av "Vem bestämmer över Angered?" 

Malin och Gunilla berättade om teatern för nyfikna kulturhusminglare.

Utanför Blå Stället betade kameler! och dromedarer! i nystarade Angeders Kamelfarm. Kanske kan vi göra en samproduktion i framtiden?

Läs hela inlägget »

Tisdag den 5 augusti hade vi kollationering av Vem bestämmer över Angered och nu diskuterar, experimenterar, testar, undersöker, analyserar och dansar ensemblen makt. Dramatikerna Malin Holgersson, som också regisserar, och Nasim Agili har påbörjat arbetet långt tidigare med att ställa frågor om makt till ungdomar i Angered.
Vem bestämmer över dig?
När hade du makt senast? När känner du dig mäktig? Finns det god makt?

Den 26 september nyinvigs Angereds Teaters scen i kulturhuset Blå Stället med VEM BESTÄMMER ÖVER ANGERED? 

På bilden: Hannah Alem Davidson, Furat Jari, Eleftheria Gerofoka och Iki Gonzalez Magnusson.

Läs hela inlägget »
Skivandes våra pappersbrev... Skivandes våra pappersbrev...

"Så ta nu och skicka brevet med en gång du kommer hem!" "Det behövs inte, jag ringer genast!"
Vi har haft en eftermiddag tillsammans igen; Angereds Teater och studenter från Kvinnofolkhögskolan och Angereds Folkhögskola- denna gång i en workshop ledd av regissör Eleftheria Gerofoka, nu aktuell i vår nästa urpremiär av "Hemligt" den 11 april. Vi har bara hunnit med en träff kring produktionen men flera av ansiktena är bekanta; några nya.
"Hemligt" baseras på en sann historia om en mormor, mor och dotter; om en flykting som kom hit till Sverige från Lettland på 40-talet, och nu ville regissören Eleftheria att vi alla skulle skriva ett brev till någon som vi saknar mycket; föreställningen innehåller en massa längtande brev skrivna av främst mormodern till sina barn (samt hemligstämplade dokument från  SÄPO) ."Hemligt" är den tredje monologen som har urpremiär denna vår, och den är skriven och framförs av Josephine Bauer. Namnen är fingerade men föreställningen bygger alltså på en sann historia, om Josephines egna moromor.

Vi var inte alla så "hemliga" däremot- vi behövde ju längta, lära känna, vi skrev, grät, gjorde kontaktimprovisationer, skrattade, gjorde körer och  rörelser och hade, kort sagt, en mycket fin eftermiddag där inne i den dunkla teatern.

Ute sken aprilsolen sina första riktigt varma strålar och när vi gick ut därifrån så bar vi breven vi skrivit och de vi just mött på golvet i våra hjärtan. Men att skicka per post, som Elftherias uppmaning löd, direkt till de vi längtade efter (de som fortfarande fanns i livet)?... Nej, vi ringer direkt fick hon till svar -  ja, varför inte Skypa?:)
Film från workshopen

Läs hela inlägget »

Näst sista träffen var deltagarna med på golvet; de fick se två helt olika slags repetitioner. När Bananhuset repeterade ville Eleftheria ha med dem i några improvisationer och övningar.
Vi har ju under processens och utbytets gång märkt av en stor mänsklig erfarenhet av de existentiella frågeställningar, som tematiken i monologerna har, hos deltagarna - men de är ju givna på scenen också! Till stor hjälp var de i vissa av scenerna där regissören ville ge skådespelaren Ibbe lite extra motstånd eller fysisk utmaning; folkhögskolestudenternas speglande och motspel gav rejält mothugg eller medvind.:)!
Eleftheria gjorde kontaktimprovisationer, vi dansade och ett tag var vi mkt irriterande getingar. Att repetera monolog som skådespelare kräver sin kvinna och det är många utmaningar i att vara alldeles själv; att i den processen också handgripligen få möta andra som konkret kan reagera och ta emot impulser kan vara frigörande och ge nya perspektiv på de repliker en sagt om och om igen för sig själv i veckor…


I Exil var det från publikplats intressant att följa minutiöst teknikrep samt synkroniserandet av replik och sceneri med musik, ljus och projektion. Deltagarna reagerade också på den otäcka understämning som är i pjäsen och blev hängande med en ”cliffhanger”, som vi själva inte var så uppmärksamma på… De tipsade också om hur de uppfattade olika rörelser och scenerier utifrån det de sett.


Det känns helt enkelt som om vi skulle kunna fortsätta ett helt år med denna grupp av hängivna folkhögskolestudenter och lärare; vilken folkbildningsanda! Fantastiskt att se hur berättelser, när de delas följt av lyssnande och uppriktighet (samt lust och glädje) svetsar samman en grupp på nolltid jämfört om vi hade studerat till exempel bokföring ihop… Så tack VGR och projektet "Folkbildning och kultur- Lust att lära". Det har gett mersmak.

Pamela da Silva gör praktik hos oss och går Mediaprogrammet på Lindholmen. Hon har fotat och filmat under projektet "Lust att lära"!

Läs hela inlägget »

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Läs hela inlägget »

Runt femton deltagare och deras lärare från Angereds-, Mångkulturella/Finska- samt Kvinnofolkhögskolan kom till vår foajé i fredags för att prata om och lyssna på manusläsning av "Bananhuset" och "Exil".

Efter det att regissörerna Eleftheria Gerofoka och Elmira Airkan berättat om handlingen, läste skådespelarna Ibrahim Ebrima Faal och Emmeli J Stjärnfeldt några scener ur respektive pjäs.
Strax vidtog en livlig (och drabbande) diskussion kring begrepp som "exil", "hemma", "utanför-/innanförskap", "intesvenskhet" och internationalism.
Vi blev tagna av entusiasmen och engagemanget från studenter såväl som av lärare och väntar ivrigt på nästa tillfälle nu på fredag, då vi ses igen på Kvinnofolkhögskolan för att lyssna på och se konkreta bilder/ ting som symboliserar just dessa begrepp. Vi hoppas här kunna delge och dokumentera lite av de intressanta samtal och dialoger som vi skönjde i fredags genom bloggen.  Tre tillfällen framöver ses vi för att inspirera varandras lärande/repetitionsprocesser i det projekt som från början är initierat av Västra Götalandsregionsprojektet "Folkbildning & Kultur".

Frågor som uppstod var kring om det egentligen finns ett "hem"- existerar det ett "hemma" överhuvudtaget som fysiskt rum - finns det ett stadsrum eller fysiskt rum där dessa frågor lever i möten mellan människor idag?  Går det att känna sig hemma om man inte är hemma i sig själv?
"Exil"- är det alltid ett tvång? - Kan det var frihet att vara i inre "exil" - eller bara smärta?
Gränsen:  menar vi den politiska, ekonomiska eller psykologiska när vi kommer till ett nytt land? Finns det ett mellanförskap?
Hur ser det egentligen ut i "innanförskapet"? Stressigt? Hur kommer vi hem till oss själva - genom internationell identitet och tillhörighet? "Vad var det som egentligen, då för 25 år sedan, tvingade min familj till exil"? Varför känner jag mig, ju äldre jag blir, bara mer och mer som "ickesvensk"?...Vad beror det på?

    VIMEO

Läs hela inlägget »

2014

Nedan är bilder från repetionerna av Revolution som undersöker förhållandet mellan konst och revolution. Premiär den 14 november på Andra Stället. 

Läs hela inlägget »

Innan premiär gjorde Tidningen Nordost, Göteborgs-Posten ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning förhandsreportage om "Vem bestämmer över Angered?" som hade premiär i fredags. GPs , som visas här vid sidan, ligger inte ute på nätet  men Fria Tidningens hittar du här., ETCs hittar du här och Tidningen Nordosts hittar du här. Regissör Malin Holhersson och skådespelaren Hannah Alem Davidsson medverkade också i P4 Förmiddag den 6 oktober. Lyssna här, det är börjar 1.03.40 in i programmet. Citatet nedan är av Malin Holgersson som uttalar sig om politisk scenkonst.
–När rasism normaliseras, när tusentals människor dör vid Europas gränser, när vi konsumerar sönder världen och varandra - då är det nödvändigt att ta till alla medel en har för att göra världen till en plats det går att leva i. Är du då konstnär så gör du konst.

Göteborgs-Posten Teatertidningen Nummer och Expressen/GT har också recenserat. 

"Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig."

"...med musik och klubbkänsla vill (föreställningen) ge publiken lite jävlar anamma."

" en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats."

"Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna."


GP 140929

"Pondusfyllda moves och resonerande röster..."

"De äger scenen ända från start..."

"...fräckt och välvilligt..."


Nummer 141007  
 

"Makt och maktlöshet i Angered"

"...i ett par korta scener bränner det till: vi anar komplexiteten i att vara ung i ett förortssamhälle där Makten inte bara identifieras som skola, polis, föräldrar, politiker och kompisar, utan också som Gud, religionen, stränga moraliska bud och etniskt specifika normer."


GT 140927

Läs hela inlägget »

Vi laddar för genrep och är väldigt glada för att pressfotona är klara. De är fotograferade av grymma fotografen Cora Hillebrand! 

Läs hela inlägget »

”Det är nu vi ska tänka på anarki. Var inte rädd för kaos, ge dig in i det och se vad som kan skapas på andra sidan.”

Jack Halberstam - Professor i genusvetenskap och litteraturvetenskap. Jack har skrivit flera böcker och myntat begreppet Gaga Feminism. Lyssna på hans grymma föreläsning "No Church in the Wild" här



Inspiration till "Vem bestämmer över Angered?" som har premiär 26 september. 

Läs hela inlägget »

I lördags var det nyinvignning av Blå Stället. Över två år har renoveringen pågått och vi är väldigt glada att få tillbaka vår scen i ett sånt krispigt och nyrenoverat hus.

Angereds Teater medverkade med en öppen repetition av "Vem bestämmer över Angered?" 

Malin och Gunilla berättade om teatern för nyfikna kulturhusminglare.

Utanför Blå Stället betade kameler! och dromedarer! i nystarade Angeders Kamelfarm. Kanske kan vi göra en samproduktion i framtiden?

Läs hela inlägget »

Tisdag den 5 augusti hade vi kollationering av Vem bestämmer över Angered och nu diskuterar, experimenterar, testar, undersöker, analyserar och dansar ensemblen makt. Dramatikerna Malin Holgersson, som också regisserar, och Nasim Agili har påbörjat arbetet långt tidigare med att ställa frågor om makt till ungdomar i Angered.
Vem bestämmer över dig?
När hade du makt senast? När känner du dig mäktig? Finns det god makt?

Den 26 september nyinvigs Angereds Teaters scen i kulturhuset Blå Stället med VEM BESTÄMMER ÖVER ANGERED? 

På bilden: Hannah Alem Davidson, Furat Jari, Eleftheria Gerofoka och Iki Gonzalez Magnusson.

Läs hela inlägget »
Skivandes våra pappersbrev... Skivandes våra pappersbrev...

"Så ta nu och skicka brevet med en gång du kommer hem!" "Det behövs inte, jag ringer genast!"
Vi har haft en eftermiddag tillsammans igen; Angereds Teater och studenter från Kvinnofolkhögskolan och Angereds Folkhögskola- denna gång i en workshop ledd av regissör Eleftheria Gerofoka, nu aktuell i vår nästa urpremiär av "Hemligt" den 11 april. Vi har bara hunnit med en träff kring produktionen men flera av ansiktena är bekanta; några nya.
"Hemligt" baseras på en sann historia om en mormor, mor och dotter; om en flykting som kom hit till Sverige från Lettland på 40-talet, och nu ville regissören Eleftheria att vi alla skulle skriva ett brev till någon som vi saknar mycket; föreställningen innehåller en massa längtande brev skrivna av främst mormodern till sina barn (samt hemligstämplade dokument från  SÄPO) ."Hemligt" är den tredje monologen som har urpremiär denna vår, och den är skriven och framförs av Josephine Bauer. Namnen är fingerade men föreställningen bygger alltså på en sann historia, om Josephines egna moromor.

Vi var inte alla så "hemliga" däremot- vi behövde ju längta, lära känna, vi skrev, grät, gjorde kontaktimprovisationer, skrattade, gjorde körer och  rörelser och hade, kort sagt, en mycket fin eftermiddag där inne i den dunkla teatern.

Ute sken aprilsolen sina första riktigt varma strålar och när vi gick ut därifrån så bar vi breven vi skrivit och de vi just mött på golvet i våra hjärtan. Men att skicka per post, som Elftherias uppmaning löd, direkt till de vi längtade efter (de som fortfarande fanns i livet)?... Nej, vi ringer direkt fick hon till svar -  ja, varför inte Skypa?:)
Film från workshopen

Läs hela inlägget »

Näst sista träffen var deltagarna med på golvet; de fick se två helt olika slags repetitioner. När Bananhuset repeterade ville Eleftheria ha med dem i några improvisationer och övningar.
Vi har ju under processens och utbytets gång märkt av en stor mänsklig erfarenhet av de existentiella frågeställningar, som tematiken i monologerna har, hos deltagarna - men de är ju givna på scenen också! Till stor hjälp var de i vissa av scenerna där regissören ville ge skådespelaren Ibbe lite extra motstånd eller fysisk utmaning; folkhögskolestudenternas speglande och motspel gav rejält mothugg eller medvind.:)!
Eleftheria gjorde kontaktimprovisationer, vi dansade och ett tag var vi mkt irriterande getingar. Att repetera monolog som skådespelare kräver sin kvinna och det är många utmaningar i att vara alldeles själv; att i den processen också handgripligen få möta andra som konkret kan reagera och ta emot impulser kan vara frigörande och ge nya perspektiv på de repliker en sagt om och om igen för sig själv i veckor…


I Exil var det från publikplats intressant att följa minutiöst teknikrep samt synkroniserandet av replik och sceneri med musik, ljus och projektion. Deltagarna reagerade också på den otäcka understämning som är i pjäsen och blev hängande med en ”cliffhanger”, som vi själva inte var så uppmärksamma på… De tipsade också om hur de uppfattade olika rörelser och scenerier utifrån det de sett.


Det känns helt enkelt som om vi skulle kunna fortsätta ett helt år med denna grupp av hängivna folkhögskolestudenter och lärare; vilken folkbildningsanda! Fantastiskt att se hur berättelser, när de delas följt av lyssnande och uppriktighet (samt lust och glädje) svetsar samman en grupp på nolltid jämfört om vi hade studerat till exempel bokföring ihop… Så tack VGR och projektet "Folkbildning och kultur- Lust att lära". Det har gett mersmak.

Pamela da Silva gör praktik hos oss och går Mediaprogrammet på Lindholmen. Hon har fotat och filmat under projektet "Lust att lära"!

Läs hela inlägget »

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Läs hela inlägget »

Runt femton deltagare och deras lärare från Angereds-, Mångkulturella/Finska- samt Kvinnofolkhögskolan kom till vår foajé i fredags för att prata om och lyssna på manusläsning av "Bananhuset" och "Exil".

Efter det att regissörerna Eleftheria Gerofoka och Elmira Airkan berättat om handlingen, läste skådespelarna Ibrahim Ebrima Faal och Emmeli J Stjärnfeldt några scener ur respektive pjäs.
Strax vidtog en livlig (och drabbande) diskussion kring begrepp som "exil", "hemma", "utanför-/innanförskap", "intesvenskhet" och internationalism.
Vi blev tagna av entusiasmen och engagemanget från studenter såväl som av lärare och väntar ivrigt på nästa tillfälle nu på fredag, då vi ses igen på Kvinnofolkhögskolan för att lyssna på och se konkreta bilder/ ting som symboliserar just dessa begrepp. Vi hoppas här kunna delge och dokumentera lite av de intressanta samtal och dialoger som vi skönjde i fredags genom bloggen.  Tre tillfällen framöver ses vi för att inspirera varandras lärande/repetitionsprocesser i det projekt som från början är initierat av Västra Götalandsregionsprojektet "Folkbildning & Kultur".

Frågor som uppstod var kring om det egentligen finns ett "hem"- existerar det ett "hemma" överhuvudtaget som fysiskt rum - finns det ett stadsrum eller fysiskt rum där dessa frågor lever i möten mellan människor idag?  Går det att känna sig hemma om man inte är hemma i sig själv?
"Exil"- är det alltid ett tvång? - Kan det var frihet att vara i inre "exil" - eller bara smärta?
Gränsen:  menar vi den politiska, ekonomiska eller psykologiska när vi kommer till ett nytt land? Finns det ett mellanförskap?
Hur ser det egentligen ut i "innanförskapet"? Stressigt? Hur kommer vi hem till oss själva - genom internationell identitet och tillhörighet? "Vad var det som egentligen, då för 25 år sedan, tvingade min familj till exil"? Varför känner jag mig, ju äldre jag blir, bara mer och mer som "ickesvensk"?...Vad beror det på?

    VIMEO

Läs hela inlägget »

2014

Nedan är bilder från repetionerna av Revolution som undersöker förhållandet mellan konst och revolution. Premiär den 14 november på Andra Stället. 

Läs hela inlägget »

Innan premiär gjorde Tidningen Nordost, Göteborgs-Posten ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning förhandsreportage om "Vem bestämmer över Angered?" som hade premiär i fredags. GPs , som visas här vid sidan, ligger inte ute på nätet  men Fria Tidningens hittar du här., ETCs hittar du här och Tidningen Nordosts hittar du här. Regissör Malin Holhersson och skådespelaren Hannah Alem Davidsson medverkade också i P4 Förmiddag den 6 oktober. Lyssna här, det är börjar 1.03.40 in i programmet. Citatet nedan är av Malin Holgersson som uttalar sig om politisk scenkonst.
–När rasism normaliseras, när tusentals människor dör vid Europas gränser, när vi konsumerar sönder världen och varandra - då är det nödvändigt att ta till alla medel en har för att göra världen till en plats det går att leva i. Är du då konstnär så gör du konst.

Göteborgs-Posten Teatertidningen Nummer och Expressen/GT har också recenserat. 

"Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig."

"...med musik och klubbkänsla vill (föreställningen) ge publiken lite jävlar anamma."

" en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats."

"Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna."


GP 140929

"Pondusfyllda moves och resonerande röster..."

"De äger scenen ända från start..."

"...fräckt och välvilligt..."


Nummer 141007  
 

"Makt och maktlöshet i Angered"

"...i ett par korta scener bränner det till: vi anar komplexiteten i att vara ung i ett förortssamhälle där Makten inte bara identifieras som skola, polis, föräldrar, politiker och kompisar, utan också som Gud, religionen, stränga moraliska bud och etniskt specifika normer."


GT 140927

Läs hela inlägget »

Vi laddar för genrep och är väldigt glada för att pressfotona är klara. De är fotograferade av grymma fotografen Cora Hillebrand! 

Läs hela inlägget »

”Det är nu vi ska tänka på anarki. Var inte rädd för kaos, ge dig in i det och se vad som kan skapas på andra sidan.”

Jack Halberstam - Professor i genusvetenskap och litteraturvetenskap. Jack har skrivit flera böcker och myntat begreppet Gaga Feminism. Lyssna på hans grymma föreläsning "No Church in the Wild" här



Inspiration till "Vem bestämmer över Angered?" som har premiär 26 september. 

Läs hela inlägget »

I lördags var det nyinvignning av Blå Stället. Över två år har renoveringen pågått och vi är väldigt glada att få tillbaka vår scen i ett sånt krispigt och nyrenoverat hus.

Angereds Teater medverkade med en öppen repetition av "Vem bestämmer över Angered?" 

Malin och Gunilla berättade om teatern för nyfikna kulturhusminglare.

Utanför Blå Stället betade kameler! och dromedarer! i nystarade Angeders Kamelfarm. Kanske kan vi göra en samproduktion i framtiden?

Läs hela inlägget »

Tisdag den 5 augusti hade vi kollationering av Vem bestämmer över Angered och nu diskuterar, experimenterar, testar, undersöker, analyserar och dansar ensemblen makt. Dramatikerna Malin Holgersson, som också regisserar, och Nasim Agili har påbörjat arbetet långt tidigare med att ställa frågor om makt till ungdomar i Angered.
Vem bestämmer över dig?
När hade du makt senast? När känner du dig mäktig? Finns det god makt?

Den 26 september nyinvigs Angereds Teaters scen i kulturhuset Blå Stället med VEM BESTÄMMER ÖVER ANGERED? 

På bilden: Hannah Alem Davidson, Furat Jari, Eleftheria Gerofoka och Iki Gonzalez Magnusson.

Läs hela inlägget »
Skivandes våra pappersbrev... Skivandes våra pappersbrev...

"Så ta nu och skicka brevet med en gång du kommer hem!" "Det behövs inte, jag ringer genast!"
Vi har haft en eftermiddag tillsammans igen; Angereds Teater och studenter från Kvinnofolkhögskolan och Angereds Folkhögskola- denna gång i en workshop ledd av regissör Eleftheria Gerofoka, nu aktuell i vår nästa urpremiär av "Hemligt" den 11 april. Vi har bara hunnit med en träff kring produktionen men flera av ansiktena är bekanta; några nya.
"Hemligt" baseras på en sann historia om en mormor, mor och dotter; om en flykting som kom hit till Sverige från Lettland på 40-talet, och nu ville regissören Eleftheria att vi alla skulle skriva ett brev till någon som vi saknar mycket; föreställningen innehåller en massa längtande brev skrivna av främst mormodern till sina barn (samt hemligstämplade dokument från  SÄPO) ."Hemligt" är den tredje monologen som har urpremiär denna vår, och den är skriven och framförs av Josephine Bauer. Namnen är fingerade men föreställningen bygger alltså på en sann historia, om Josephines egna moromor.

Vi var inte alla så "hemliga" däremot- vi behövde ju längta, lära känna, vi skrev, grät, gjorde kontaktimprovisationer, skrattade, gjorde körer och  rörelser och hade, kort sagt, en mycket fin eftermiddag där inne i den dunkla teatern.

Ute sken aprilsolen sina första riktigt varma strålar och när vi gick ut därifrån så bar vi breven vi skrivit och de vi just mött på golvet i våra hjärtan. Men att skicka per post, som Elftherias uppmaning löd, direkt till de vi längtade efter (de som fortfarande fanns i livet)?... Nej, vi ringer direkt fick hon till svar -  ja, varför inte Skypa?:)
Film från workshopen

Läs hela inlägget »

Näst sista träffen var deltagarna med på golvet; de fick se två helt olika slags repetitioner. När Bananhuset repeterade ville Eleftheria ha med dem i några improvisationer och övningar.
Vi har ju under processens och utbytets gång märkt av en stor mänsklig erfarenhet av de existentiella frågeställningar, som tematiken i monologerna har, hos deltagarna - men de är ju givna på scenen också! Till stor hjälp var de i vissa av scenerna där regissören ville ge skådespelaren Ibbe lite extra motstånd eller fysisk utmaning; folkhögskolestudenternas speglande och motspel gav rejält mothugg eller medvind.:)!
Eleftheria gjorde kontaktimprovisationer, vi dansade och ett tag var vi mkt irriterande getingar. Att repetera monolog som skådespelare kräver sin kvinna och det är många utmaningar i att vara alldeles själv; att i den processen också handgripligen få möta andra som konkret kan reagera och ta emot impulser kan vara frigörande och ge nya perspektiv på de repliker en sagt om och om igen för sig själv i veckor…


I Exil var det från publikplats intressant att följa minutiöst teknikrep samt synkroniserandet av replik och sceneri med musik, ljus och projektion. Deltagarna reagerade också på den otäcka understämning som är i pjäsen och blev hängande med en ”cliffhanger”, som vi själva inte var så uppmärksamma på… De tipsade också om hur de uppfattade olika rörelser och scenerier utifrån det de sett.


Det känns helt enkelt som om vi skulle kunna fortsätta ett helt år med denna grupp av hängivna folkhögskolestudenter och lärare; vilken folkbildningsanda! Fantastiskt att se hur berättelser, när de delas följt av lyssnande och uppriktighet (samt lust och glädje) svetsar samman en grupp på nolltid jämfört om vi hade studerat till exempel bokföring ihop… Så tack VGR och projektet "Folkbildning och kultur- Lust att lära". Det har gett mersmak.

Pamela da Silva gör praktik hos oss och går Mediaprogrammet på Lindholmen. Hon har fotat och filmat under projektet "Lust att lära"!

Läs hela inlägget »

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Läs hela inlägget »

Runt femton deltagare och deras lärare från Angereds-, Mångkulturella/Finska- samt Kvinnofolkhögskolan kom till vår foajé i fredags för att prata om och lyssna på manusläsning av "Bananhuset" och "Exil".

Efter det att regissörerna Eleftheria Gerofoka och Elmira Airkan berättat om handlingen, läste skådespelarna Ibrahim Ebrima Faal och Emmeli J Stjärnfeldt några scener ur respektive pjäs.
Strax vidtog en livlig (och drabbande) diskussion kring begrepp som "exil", "hemma", "utanför-/innanförskap", "intesvenskhet" och internationalism.
Vi blev tagna av entusiasmen och engagemanget från studenter såväl som av lärare och väntar ivrigt på nästa tillfälle nu på fredag, då vi ses igen på Kvinnofolkhögskolan för att lyssna på och se konkreta bilder/ ting som symboliserar just dessa begrepp. Vi hoppas här kunna delge och dokumentera lite av de intressanta samtal och dialoger som vi skönjde i fredags genom bloggen.  Tre tillfällen framöver ses vi för att inspirera varandras lärande/repetitionsprocesser i det projekt som från början är initierat av Västra Götalandsregionsprojektet "Folkbildning & Kultur".

Frågor som uppstod var kring om det egentligen finns ett "hem"- existerar det ett "hemma" överhuvudtaget som fysiskt rum - finns det ett stadsrum eller fysiskt rum där dessa frågor lever i möten mellan människor idag?  Går det att känna sig hemma om man inte är hemma i sig själv?
"Exil"- är det alltid ett tvång? - Kan det var frihet att vara i inre "exil" - eller bara smärta?
Gränsen:  menar vi den politiska, ekonomiska eller psykologiska när vi kommer till ett nytt land? Finns det ett mellanförskap?
Hur ser det egentligen ut i "innanförskapet"? Stressigt? Hur kommer vi hem till oss själva - genom internationell identitet och tillhörighet? "Vad var det som egentligen, då för 25 år sedan, tvingade min familj till exil"? Varför känner jag mig, ju äldre jag blir, bara mer och mer som "ickesvensk"?...Vad beror det på?

    VIMEO

Läs hela inlägget »

2014

Nedan är bilder från repetionerna av Revolution som undersöker förhållandet mellan konst och revolution. Premiär den 14 november på Andra Stället. 

Läs hela inlägget »

Innan premiär gjorde Tidningen Nordost, Göteborgs-Posten ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning förhandsreportage om "Vem bestämmer över Angered?" som hade premiär i fredags. GPs , som visas här vid sidan, ligger inte ute på nätet  men Fria Tidningens hittar du här., ETCs hittar du här och Tidningen Nordosts hittar du här. Regissör Malin Holhersson och skådespelaren Hannah Alem Davidsson medverkade också i P4 Förmiddag den 6 oktober. Lyssna här, det är börjar 1.03.40 in i programmet. Citatet nedan är av Malin Holgersson som uttalar sig om politisk scenkonst.
–När rasism normaliseras, när tusentals människor dör vid Europas gränser, när vi konsumerar sönder världen och varandra - då är det nödvändigt att ta till alla medel en har för att göra världen till en plats det går att leva i. Är du då konstnär så gör du konst.

Göteborgs-Posten Teatertidningen Nummer och Expressen/GT har också recenserat. 

"Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig."

"...med musik och klubbkänsla vill (föreställningen) ge publiken lite jävlar anamma."

" en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats."

"Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna."


GP 140929

"Pondusfyllda moves och resonerande röster..."

"De äger scenen ända från start..."

"...fräckt och välvilligt..."


Nummer 141007  
 

"Makt och maktlöshet i Angered"

"...i ett par korta scener bränner det till: vi anar komplexiteten i att vara ung i ett förortssamhälle där Makten inte bara identifieras som skola, polis, föräldrar, politiker och kompisar, utan också som Gud, religionen, stränga moraliska bud och etniskt specifika normer."


GT 140927

Läs hela inlägget »

Vi laddar för genrep och är väldigt glada för att pressfotona är klara. De är fotograferade av grymma fotografen Cora Hillebrand! 

Läs hela inlägget »

”Det är nu vi ska tänka på anarki. Var inte rädd för kaos, ge dig in i det och se vad som kan skapas på andra sidan.”

Jack Halberstam - Professor i genusvetenskap och litteraturvetenskap. Jack har skrivit flera böcker och myntat begreppet Gaga Feminism. Lyssna på hans grymma föreläsning "No Church in the Wild" här



Inspiration till "Vem bestämmer över Angered?" som har premiär 26 september. 

Läs hela inlägget »

I lördags var det nyinvignning av Blå Stället. Över två år har renoveringen pågått och vi är väldigt glada att få tillbaka vår scen i ett sånt krispigt och nyrenoverat hus.

Angereds Teater medverkade med en öppen repetition av "Vem bestämmer över Angered?" 

Malin och Gunilla berättade om teatern för nyfikna kulturhusminglare.

Utanför Blå Stället betade kameler! och dromedarer! i nystarade Angeders Kamelfarm. Kanske kan vi göra en samproduktion i framtiden?

Läs hela inlägget »

Tisdag den 5 augusti hade vi kollationering av Vem bestämmer över Angered och nu diskuterar, experimenterar, testar, undersöker, analyserar och dansar ensemblen makt. Dramatikerna Malin Holgersson, som också regisserar, och Nasim Agili har påbörjat arbetet långt tidigare med att ställa frågor om makt till ungdomar i Angered.
Vem bestämmer över dig?
När hade du makt senast? När känner du dig mäktig? Finns det god makt?

Den 26 september nyinvigs Angereds Teaters scen i kulturhuset Blå Stället med VEM BESTÄMMER ÖVER ANGERED? 

På bilden: Hannah Alem Davidson, Furat Jari, Eleftheria Gerofoka och Iki Gonzalez Magnusson.

Läs hela inlägget »
Skivandes våra pappersbrev... Skivandes våra pappersbrev...

"Så ta nu och skicka brevet med en gång du kommer hem!" "Det behövs inte, jag ringer genast!"
Vi har haft en eftermiddag tillsammans igen; Angereds Teater och studenter från Kvinnofolkhögskolan och Angereds Folkhögskola- denna gång i en workshop ledd av regissör Eleftheria Gerofoka, nu aktuell i vår nästa urpremiär av "Hemligt" den 11 april. Vi har bara hunnit med en träff kring produktionen men flera av ansiktena är bekanta; några nya.
"Hemligt" baseras på en sann historia om en mormor, mor och dotter; om en flykting som kom hit till Sverige från Lettland på 40-talet, och nu ville regissören Eleftheria att vi alla skulle skriva ett brev till någon som vi saknar mycket; föreställningen innehåller en massa längtande brev skrivna av främst mormodern till sina barn (samt hemligstämplade dokument från  SÄPO) ."Hemligt" är den tredje monologen som har urpremiär denna vår, och den är skriven och framförs av Josephine Bauer. Namnen är fingerade men föreställningen bygger alltså på en sann historia, om Josephines egna moromor.

Vi var inte alla så "hemliga" däremot- vi behövde ju längta, lära känna, vi skrev, grät, gjorde kontaktimprovisationer, skrattade, gjorde körer och  rörelser och hade, kort sagt, en mycket fin eftermiddag där inne i den dunkla teatern.

Ute sken aprilsolen sina första riktigt varma strålar och när vi gick ut därifrån så bar vi breven vi skrivit och de vi just mött på golvet i våra hjärtan. Men att skicka per post, som Elftherias uppmaning löd, direkt till de vi längtade efter (de som fortfarande fanns i livet)?... Nej, vi ringer direkt fick hon till svar -  ja, varför inte Skypa?:)
Film från workshopen

Läs hela inlägget »

Näst sista träffen var deltagarna med på golvet; de fick se två helt olika slags repetitioner. När Bananhuset repeterade ville Eleftheria ha med dem i några improvisationer och övningar.
Vi har ju under processens och utbytets gång märkt av en stor mänsklig erfarenhet av de existentiella frågeställningar, som tematiken i monologerna har, hos deltagarna - men de är ju givna på scenen också! Till stor hjälp var de i vissa av scenerna där regissören ville ge skådespelaren Ibbe lite extra motstånd eller fysisk utmaning; folkhögskolestudenternas speglande och motspel gav rejält mothugg eller medvind.:)!
Eleftheria gjorde kontaktimprovisationer, vi dansade och ett tag var vi mkt irriterande getingar. Att repetera monolog som skådespelare kräver sin kvinna och det är många utmaningar i att vara alldeles själv; att i den processen också handgripligen få möta andra som konkret kan reagera och ta emot impulser kan vara frigörande och ge nya perspektiv på de repliker en sagt om och om igen för sig själv i veckor…


I Exil var det från publikplats intressant att följa minutiöst teknikrep samt synkroniserandet av replik och sceneri med musik, ljus och projektion. Deltagarna reagerade också på den otäcka understämning som är i pjäsen och blev hängande med en ”cliffhanger”, som vi själva inte var så uppmärksamma på… De tipsade också om hur de uppfattade olika rörelser och scenerier utifrån det de sett.


Det känns helt enkelt som om vi skulle kunna fortsätta ett helt år med denna grupp av hängivna folkhögskolestudenter och lärare; vilken folkbildningsanda! Fantastiskt att se hur berättelser, när de delas följt av lyssnande och uppriktighet (samt lust och glädje) svetsar samman en grupp på nolltid jämfört om vi hade studerat till exempel bokföring ihop… Så tack VGR och projektet "Folkbildning och kultur- Lust att lära". Det har gett mersmak.

Pamela da Silva gör praktik hos oss och går Mediaprogrammet på Lindholmen. Hon har fotat och filmat under projektet "Lust att lära"!

Läs hela inlägget »

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Läs hela inlägget »

Runt femton deltagare och deras lärare från Angereds-, Mångkulturella/Finska- samt Kvinnofolkhögskolan kom till vår foajé i fredags för att prata om och lyssna på manusläsning av "Bananhuset" och "Exil".

Efter det att regissörerna Eleftheria Gerofoka och Elmira Airkan berättat om handlingen, läste skådespelarna Ibrahim Ebrima Faal och Emmeli J Stjärnfeldt några scener ur respektive pjäs.
Strax vidtog en livlig (och drabbande) diskussion kring begrepp som "exil", "hemma", "utanför-/innanförskap", "intesvenskhet" och internationalism.
Vi blev tagna av entusiasmen och engagemanget från studenter såväl som av lärare och väntar ivrigt på nästa tillfälle nu på fredag, då vi ses igen på Kvinnofolkhögskolan för att lyssna på och se konkreta bilder/ ting som symboliserar just dessa begrepp. Vi hoppas här kunna delge och dokumentera lite av de intressanta samtal och dialoger som vi skönjde i fredags genom bloggen.  Tre tillfällen framöver ses vi för att inspirera varandras lärande/repetitionsprocesser i det projekt som från början är initierat av Västra Götalandsregionsprojektet "Folkbildning & Kultur".

Frågor som uppstod var kring om det egentligen finns ett "hem"- existerar det ett "hemma" överhuvudtaget som fysiskt rum - finns det ett stadsrum eller fysiskt rum där dessa frågor lever i möten mellan människor idag?  Går det att känna sig hemma om man inte är hemma i sig själv?
"Exil"- är det alltid ett tvång? - Kan det var frihet att vara i inre "exil" - eller bara smärta?
Gränsen:  menar vi den politiska, ekonomiska eller psykologiska när vi kommer till ett nytt land? Finns det ett mellanförskap?
Hur ser det egentligen ut i "innanförskapet"? Stressigt? Hur kommer vi hem till oss själva - genom internationell identitet och tillhörighet? "Vad var det som egentligen, då för 25 år sedan, tvingade min familj till exil"? Varför känner jag mig, ju äldre jag blir, bara mer och mer som "ickesvensk"?...Vad beror det på?

    VIMEO

Läs hela inlägget »

2014

Nedan är bilder från repetionerna av Revolution som undersöker förhållandet mellan konst och revolution. Premiär den 14 november på Andra Stället. 

Läs hela inlägget »

Innan premiär gjorde Tidningen Nordost, Göteborgs-Posten ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning förhandsreportage om "Vem bestämmer över Angered?" som hade premiär i fredags. GPs , som visas här vid sidan, ligger inte ute på nätet  men Fria Tidningens hittar du här., ETCs hittar du här och Tidningen Nordosts hittar du här. Regissör Malin Holhersson och skådespelaren Hannah Alem Davidsson medverkade också i P4 Förmiddag den 6 oktober. Lyssna här, det är börjar 1.03.40 in i programmet. Citatet nedan är av Malin Holgersson som uttalar sig om politisk scenkonst.
–När rasism normaliseras, när tusentals människor dör vid Europas gränser, när vi konsumerar sönder världen och varandra - då är det nödvändigt att ta till alla medel en har för att göra världen till en plats det går att leva i. Är du då konstnär så gör du konst.

Göteborgs-Posten Teatertidningen Nummer och Expressen/GT har också recenserat. 

"Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig."

"...med musik och klubbkänsla vill (föreställningen) ge publiken lite jävlar anamma."

" en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats."

"Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna."


GP 140929

"Pondusfyllda moves och resonerande röster..."

"De äger scenen ända från start..."

"...fräckt och välvilligt..."


Nummer 141007  
 

"Makt och maktlöshet i Angered"

"...i ett par korta scener bränner det till: vi anar komplexiteten i att vara ung i ett förortssamhälle där Makten inte bara identifieras som skola, polis, föräldrar, politiker och kompisar, utan också som Gud, religionen, stränga moraliska bud och etniskt specifika normer."


GT 140927

Läs hela inlägget »

Vi laddar för genrep och är väldigt glada för att pressfotona är klara. De är fotograferade av grymma fotografen Cora Hillebrand! 

Läs hela inlägget »

”Det är nu vi ska tänka på anarki. Var inte rädd för kaos, ge dig in i det och se vad som kan skapas på andra sidan.”

Jack Halberstam - Professor i genusvetenskap och litteraturvetenskap. Jack har skrivit flera böcker och myntat begreppet Gaga Feminism. Lyssna på hans grymma föreläsning "No Church in the Wild" här



Inspiration till "Vem bestämmer över Angered?" som har premiär 26 september. 

Läs hela inlägget »

I lördags var det nyinvignning av Blå Stället. Över två år har renoveringen pågått och vi är väldigt glada att få tillbaka vår scen i ett sånt krispigt och nyrenoverat hus.

Angereds Teater medverkade med en öppen repetition av "Vem bestämmer över Angered?" 

Malin och Gunilla berättade om teatern för nyfikna kulturhusminglare.

Utanför Blå Stället betade kameler! och dromedarer! i nystarade Angeders Kamelfarm. Kanske kan vi göra en samproduktion i framtiden?

Läs hela inlägget »

Tisdag den 5 augusti hade vi kollationering av Vem bestämmer över Angered och nu diskuterar, experimenterar, testar, undersöker, analyserar och dansar ensemblen makt. Dramatikerna Malin Holgersson, som också regisserar, och Nasim Agili har påbörjat arbetet långt tidigare med att ställa frågor om makt till ungdomar i Angered.
Vem bestämmer över dig?
När hade du makt senast? När känner du dig mäktig? Finns det god makt?

Den 26 september nyinvigs Angereds Teaters scen i kulturhuset Blå Stället med VEM BESTÄMMER ÖVER ANGERED? 

På bilden: Hannah Alem Davidson, Furat Jari, Eleftheria Gerofoka och Iki Gonzalez Magnusson.

Läs hela inlägget »
Skivandes våra pappersbrev... Skivandes våra pappersbrev...

"Så ta nu och skicka brevet med en gång du kommer hem!" "Det behövs inte, jag ringer genast!"
Vi har haft en eftermiddag tillsammans igen; Angereds Teater och studenter från Kvinnofolkhögskolan och Angereds Folkhögskola- denna gång i en workshop ledd av regissör Eleftheria Gerofoka, nu aktuell i vår nästa urpremiär av "Hemligt" den 11 april. Vi har bara hunnit med en träff kring produktionen men flera av ansiktena är bekanta; några nya.
"Hemligt" baseras på en sann historia om en mormor, mor och dotter; om en flykting som kom hit till Sverige från Lettland på 40-talet, och nu ville regissören Eleftheria att vi alla skulle skriva ett brev till någon som vi saknar mycket; föreställningen innehåller en massa längtande brev skrivna av främst mormodern till sina barn (samt hemligstämplade dokument från  SÄPO) ."Hemligt" är den tredje monologen som har urpremiär denna vår, och den är skriven och framförs av Josephine Bauer. Namnen är fingerade men föreställningen bygger alltså på en sann historia, om Josephines egna moromor.

Vi var inte alla så "hemliga" däremot- vi behövde ju längta, lära känna, vi skrev, grät, gjorde kontaktimprovisationer, skrattade, gjorde körer och  rörelser och hade, kort sagt, en mycket fin eftermiddag där inne i den dunkla teatern.

Ute sken aprilsolen sina första riktigt varma strålar och när vi gick ut därifrån så bar vi breven vi skrivit och de vi just mött på golvet i våra hjärtan. Men att skicka per post, som Elftherias uppmaning löd, direkt till de vi längtade efter (de som fortfarande fanns i livet)?... Nej, vi ringer direkt fick hon till svar -  ja, varför inte Skypa?:)
Film från workshopen

Läs hela inlägget »

Näst sista träffen var deltagarna med på golvet; de fick se två helt olika slags repetitioner. När Bananhuset repeterade ville Eleftheria ha med dem i några improvisationer och övningar.
Vi har ju under processens och utbytets gång märkt av en stor mänsklig erfarenhet av de existentiella frågeställningar, som tematiken i monologerna har, hos deltagarna - men de är ju givna på scenen också! Till stor hjälp var de i vissa av scenerna där regissören ville ge skådespelaren Ibbe lite extra motstånd eller fysisk utmaning; folkhögskolestudenternas speglande och motspel gav rejält mothugg eller medvind.:)!
Eleftheria gjorde kontaktimprovisationer, vi dansade och ett tag var vi mkt irriterande getingar. Att repetera monolog som skådespelare kräver sin kvinna och det är många utmaningar i att vara alldeles själv; att i den processen också handgripligen få möta andra som konkret kan reagera och ta emot impulser kan vara frigörande och ge nya perspektiv på de repliker en sagt om och om igen för sig själv i veckor…


I Exil var det från publikplats intressant att följa minutiöst teknikrep samt synkroniserandet av replik och sceneri med musik, ljus och projektion. Deltagarna reagerade också på den otäcka understämning som är i pjäsen och blev hängande med en ”cliffhanger”, som vi själva inte var så uppmärksamma på… De tipsade också om hur de uppfattade olika rörelser och scenerier utifrån det de sett.


Det känns helt enkelt som om vi skulle kunna fortsätta ett helt år med denna grupp av hängivna folkhögskolestudenter och lärare; vilken folkbildningsanda! Fantastiskt att se hur berättelser, när de delas följt av lyssnande och uppriktighet (samt lust och glädje) svetsar samman en grupp på nolltid jämfört om vi hade studerat till exempel bokföring ihop… Så tack VGR och projektet "Folkbildning och kultur- Lust att lära". Det har gett mersmak.

Pamela da Silva gör praktik hos oss och går Mediaprogrammet på Lindholmen. Hon har fotat och filmat under projektet "Lust att lära"!

Läs hela inlägget »

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Läs hela inlägget »

Runt femton deltagare och deras lärare från Angereds-, Mångkulturella/Finska- samt Kvinnofolkhögskolan kom till vår foajé i fredags för att prata om och lyssna på manusläsning av "Bananhuset" och "Exil".

Efter det att regissörerna Eleftheria Gerofoka och Elmira Airkan berättat om handlingen, läste skådespelarna Ibrahim Ebrima Faal och Emmeli J Stjärnfeldt några scener ur respektive pjäs.
Strax vidtog en livlig (och drabbande) diskussion kring begrepp som "exil", "hemma", "utanför-/innanförskap", "intesvenskhet" och internationalism.
Vi blev tagna av entusiasmen och engagemanget från studenter såväl som av lärare och väntar ivrigt på nästa tillfälle nu på fredag, då vi ses igen på Kvinnofolkhögskolan för att lyssna på och se konkreta bilder/ ting som symboliserar just dessa begrepp. Vi hoppas här kunna delge och dokumentera lite av de intressanta samtal och dialoger som vi skönjde i fredags genom bloggen.  Tre tillfällen framöver ses vi för att inspirera varandras lärande/repetitionsprocesser i det projekt som från början är initierat av Västra Götalandsregionsprojektet "Folkbildning & Kultur".

Frågor som uppstod var kring om det egentligen finns ett "hem"- existerar det ett "hemma" överhuvudtaget som fysiskt rum - finns det ett stadsrum eller fysiskt rum där dessa frågor lever i möten mellan människor idag?  Går det att känna sig hemma om man inte är hemma i sig själv?
"Exil"- är det alltid ett tvång? - Kan det var frihet att vara i inre "exil" - eller bara smärta?
Gränsen:  menar vi den politiska, ekonomiska eller psykologiska när vi kommer till ett nytt land? Finns det ett mellanförskap?
Hur ser det egentligen ut i "innanförskapet"? Stressigt? Hur kommer vi hem till oss själva - genom internationell identitet och tillhörighet? "Vad var det som egentligen, då för 25 år sedan, tvingade min familj till exil"? Varför känner jag mig, ju äldre jag blir, bara mer och mer som "ickesvensk"?...Vad beror det på?

    VIMEO

Läs hela inlägget »

2014

Nedan är bilder från repetionerna av Revolution som undersöker förhållandet mellan konst och revolution. Premiär den 14 november på Andra Stället. 

Läs hela inlägget »

Innan premiär gjorde Tidningen Nordost, Göteborgs-Posten ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning förhandsreportage om "Vem bestämmer över Angered?" som hade premiär i fredags. GPs , som visas här vid sidan, ligger inte ute på nätet  men Fria Tidningens hittar du här., ETCs hittar du här och Tidningen Nordosts hittar du här. Regissör Malin Holhersson och skådespelaren Hannah Alem Davidsson medverkade också i P4 Förmiddag den 6 oktober. Lyssna här, det är börjar 1.03.40 in i programmet. Citatet nedan är av Malin Holgersson som uttalar sig om politisk scenkonst.
–När rasism normaliseras, när tusentals människor dör vid Europas gränser, när vi konsumerar sönder världen och varandra - då är det nödvändigt att ta till alla medel en har för att göra världen till en plats det går att leva i. Är du då konstnär så gör du konst.

Göteborgs-Posten Teatertidningen Nummer och Expressen/GT har också recenserat. 

"Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig."

"...med musik och klubbkänsla vill (föreställningen) ge publiken lite jävlar anamma."

" en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats."

"Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna."


GP 140929

"Pondusfyllda moves och resonerande röster..."

"De äger scenen ända från start..."

"...fräckt och välvilligt..."


Nummer 141007  
 

"Makt och maktlöshet i Angered"

"...i ett par korta scener bränner det till: vi anar komplexiteten i att vara ung i ett förortssamhälle där Makten inte bara identifieras som skola, polis, föräldrar, politiker och kompisar, utan också som Gud, religionen, stränga moraliska bud och etniskt specifika normer."


GT 140927

Läs hela inlägget »

Vi laddar för genrep och är väldigt glada för att pressfotona är klara. De är fotograferade av grymma fotografen Cora Hillebrand! 

Läs hela inlägget »

”Det är nu vi ska tänka på anarki. Var inte rädd för kaos, ge dig in i det och se vad som kan skapas på andra sidan.”

Jack Halberstam - Professor i genusvetenskap och litteraturvetenskap. Jack har skrivit flera böcker och myntat begreppet Gaga Feminism. Lyssna på hans grymma föreläsning "No Church in the Wild" här



Inspiration till "Vem bestämmer över Angered?" som har premiär 26 september. 

Läs hela inlägget »

I lördags var det nyinvignning av Blå Stället. Över två år har renoveringen pågått och vi är väldigt glada att få tillbaka vår scen i ett sånt krispigt och nyrenoverat hus.

Angereds Teater medverkade med en öppen repetition av "Vem bestämmer över Angered?" 

Malin och Gunilla berättade om teatern för nyfikna kulturhusminglare.

Utanför Blå Stället betade kameler! och dromedarer! i nystarade Angeders Kamelfarm. Kanske kan vi göra en samproduktion i framtiden?

Läs hela inlägget »

Tisdag den 5 augusti hade vi kollationering av Vem bestämmer över Angered och nu diskuterar, experimenterar, testar, undersöker, analyserar och dansar ensemblen makt. Dramatikerna Malin Holgersson, som också regisserar, och Nasim Agili har påbörjat arbetet långt tidigare med att ställa frågor om makt till ungdomar i Angered.
Vem bestämmer över dig?
När hade du makt senast? När känner du dig mäktig? Finns det god makt?

Den 26 september nyinvigs Angereds Teaters scen i kulturhuset Blå Stället med VEM BESTÄMMER ÖVER ANGERED? 

På bilden: Hannah Alem Davidson, Furat Jari, Eleftheria Gerofoka och Iki Gonzalez Magnusson.

Läs hela inlägget »
Skivandes våra pappersbrev... Skivandes våra pappersbrev...

"Så ta nu och skicka brevet med en gång du kommer hem!" "Det behövs inte, jag ringer genast!"
Vi har haft en eftermiddag tillsammans igen; Angereds Teater och studenter från Kvinnofolkhögskolan och Angereds Folkhögskola- denna gång i en workshop ledd av regissör Eleftheria Gerofoka, nu aktuell i vår nästa urpremiär av "Hemligt" den 11 april. Vi har bara hunnit med en träff kring produktionen men flera av ansiktena är bekanta; några nya.
"Hemligt" baseras på en sann historia om en mormor, mor och dotter; om en flykting som kom hit till Sverige från Lettland på 40-talet, och nu ville regissören Eleftheria att vi alla skulle skriva ett brev till någon som vi saknar mycket; föreställningen innehåller en massa längtande brev skrivna av främst mormodern till sina barn (samt hemligstämplade dokument från  SÄPO) ."Hemligt" är den tredje monologen som har urpremiär denna vår, och den är skriven och framförs av Josephine Bauer. Namnen är fingerade men föreställningen bygger alltså på en sann historia, om Josephines egna moromor.

Vi var inte alla så "hemliga" däremot- vi behövde ju längta, lära känna, vi skrev, grät, gjorde kontaktimprovisationer, skrattade, gjorde körer och  rörelser och hade, kort sagt, en mycket fin eftermiddag där inne i den dunkla teatern.

Ute sken aprilsolen sina första riktigt varma strålar och när vi gick ut därifrån så bar vi breven vi skrivit och de vi just mött på golvet i våra hjärtan. Men att skicka per post, som Elftherias uppmaning löd, direkt till de vi längtade efter (de som fortfarande fanns i livet)?... Nej, vi ringer direkt fick hon till svar -  ja, varför inte Skypa?:)
Film från workshopen

Läs hela inlägget »

Näst sista träffen var deltagarna med på golvet; de fick se två helt olika slags repetitioner. När Bananhuset repeterade ville Eleftheria ha med dem i några improvisationer och övningar.
Vi har ju under processens och utbytets gång märkt av en stor mänsklig erfarenhet av de existentiella frågeställningar, som tematiken i monologerna har, hos deltagarna - men de är ju givna på scenen också! Till stor hjälp var de i vissa av scenerna där regissören ville ge skådespelaren Ibbe lite extra motstånd eller fysisk utmaning; folkhögskolestudenternas speglande och motspel gav rejält mothugg eller medvind.:)!
Eleftheria gjorde kontaktimprovisationer, vi dansade och ett tag var vi mkt irriterande getingar. Att repetera monolog som skådespelare kräver sin kvinna och det är många utmaningar i att vara alldeles själv; att i den processen också handgripligen få möta andra som konkret kan reagera och ta emot impulser kan vara frigörande och ge nya perspektiv på de repliker en sagt om och om igen för sig själv i veckor…


I Exil var det från publikplats intressant att följa minutiöst teknikrep samt synkroniserandet av replik och sceneri med musik, ljus och projektion. Deltagarna reagerade också på den otäcka understämning som är i pjäsen och blev hängande med en ”cliffhanger”, som vi själva inte var så uppmärksamma på… De tipsade också om hur de uppfattade olika rörelser och scenerier utifrån det de sett.


Det känns helt enkelt som om vi skulle kunna fortsätta ett helt år med denna grupp av hängivna folkhögskolestudenter och lärare; vilken folkbildningsanda! Fantastiskt att se hur berättelser, när de delas följt av lyssnande och uppriktighet (samt lust och glädje) svetsar samman en grupp på nolltid jämfört om vi hade studerat till exempel bokföring ihop… Så tack VGR och projektet "Folkbildning och kultur- Lust att lära". Det har gett mersmak.

Pamela da Silva gör praktik hos oss och går Mediaprogrammet på Lindholmen. Hon har fotat och filmat under projektet "Lust att lära"!

Läs hela inlägget »

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Läs hela inlägget »

Runt femton deltagare och deras lärare från Angereds-, Mångkulturella/Finska- samt Kvinnofolkhögskolan kom till vår foajé i fredags för att prata om och lyssna på manusläsning av "Bananhuset" och "Exil".

Efter det att regissörerna Eleftheria Gerofoka och Elmira Airkan berättat om handlingen, läste skådespelarna Ibrahim Ebrima Faal och Emmeli J Stjärnfeldt några scener ur respektive pjäs.
Strax vidtog en livlig (och drabbande) diskussion kring begrepp som "exil", "hemma", "utanför-/innanförskap", "intesvenskhet" och internationalism.
Vi blev tagna av entusiasmen och engagemanget från studenter såväl som av lärare och väntar ivrigt på nästa tillfälle nu på fredag, då vi ses igen på Kvinnofolkhögskolan för att lyssna på och se konkreta bilder/ ting som symboliserar just dessa begrepp. Vi hoppas här kunna delge och dokumentera lite av de intressanta samtal och dialoger som vi skönjde i fredags genom bloggen.  Tre tillfällen framöver ses vi för att inspirera varandras lärande/repetitionsprocesser i det projekt som från början är initierat av Västra Götalandsregionsprojektet "Folkbildning & Kultur".

Frågor som uppstod var kring om det egentligen finns ett "hem"- existerar det ett "hemma" överhuvudtaget som fysiskt rum - finns det ett stadsrum eller fysiskt rum där dessa frågor lever i möten mellan människor idag?  Går det att känna sig hemma om man inte är hemma i sig själv?
"Exil"- är det alltid ett tvång? - Kan det var frihet att vara i inre "exil" - eller bara smärta?
Gränsen:  menar vi den politiska, ekonomiska eller psykologiska när vi kommer till ett nytt land? Finns det ett mellanförskap?
Hur ser det egentligen ut i "innanförskapet"? Stressigt? Hur kommer vi hem till oss själva - genom internationell identitet och tillhörighet? "Vad var det som egentligen, då för 25 år sedan, tvingade min familj till exil"? Varför känner jag mig, ju äldre jag blir, bara mer och mer som "ickesvensk"?...Vad beror det på?

    VIMEO

Läs hela inlägget »

2014

Nedan är bilder från repetionerna av Revolution som undersöker förhållandet mellan konst och revolution. Premiär den 14 november på Andra Stället. 

Läs hela inlägget »

Innan premiär gjorde Tidningen Nordost, Göteborgs-Posten ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning förhandsreportage om "Vem bestämmer över Angered?" som hade premiär i fredags. GPs , som visas här vid sidan, ligger inte ute på nätet  men Fria Tidningens hittar du här., ETCs hittar du här och Tidningen Nordosts hittar du här. Regissör Malin Holhersson och skådespelaren Hannah Alem Davidsson medverkade också i P4 Förmiddag den 6 oktober. Lyssna här, det är börjar 1.03.40 in i programmet. Citatet nedan är av Malin Holgersson som uttalar sig om politisk scenkonst.
–När rasism normaliseras, när tusentals människor dör vid Europas gränser, när vi konsumerar sönder världen och varandra - då är det nödvändigt att ta till alla medel en har för att göra världen till en plats det går att leva i. Är du då konstnär så gör du konst.

Göteborgs-Posten Teatertidningen Nummer och Expressen/GT har också recenserat. 

"Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig."

"...med musik och klubbkänsla vill (föreställningen) ge publiken lite jävlar anamma."

" en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats."

"Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna."


GP 140929

"Pondusfyllda moves och resonerande röster..."

"De äger scenen ända från start..."

"...fräckt och välvilligt..."


Nummer 141007  
 

"Makt och maktlöshet i Angered"

"...i ett par korta scener bränner det till: vi anar komplexiteten i att vara ung i ett förortssamhälle där Makten inte bara identifieras som skola, polis, föräldrar, politiker och kompisar, utan också som Gud, religionen, stränga moraliska bud och etniskt specifika normer."


GT 140927

Läs hela inlägget »

Vi laddar för genrep och är väldigt glada för att pressfotona är klara. De är fotograferade av grymma fotografen Cora Hillebrand! 

Läs hela inlägget »

”Det är nu vi ska tänka på anarki. Var inte rädd för kaos, ge dig in i det och se vad som kan skapas på andra sidan.”

Jack Halberstam - Professor i genusvetenskap och litteraturvetenskap. Jack har skrivit flera böcker och myntat begreppet Gaga Feminism. Lyssna på hans grymma föreläsning "No Church in the Wild" här



Inspiration till "Vem bestämmer över Angered?" som har premiär 26 september. 

Läs hela inlägget »

I lördags var det nyinvignning av Blå Stället. Över två år har renoveringen pågått och vi är väldigt glada att få tillbaka vår scen i ett sånt krispigt och nyrenoverat hus.

Angereds Teater medverkade med en öppen repetition av "Vem bestämmer över Angered?" 

Malin och Gunilla berättade om teatern för nyfikna kulturhusminglare.

Utanför Blå Stället betade kameler! och dromedarer! i nystarade Angeders Kamelfarm. Kanske kan vi göra en samproduktion i framtiden?

Läs hela inlägget »

Tisdag den 5 augusti hade vi kollationering av Vem bestämmer över Angered och nu diskuterar, experimenterar, testar, undersöker, analyserar och dansar ensemblen makt. Dramatikerna Malin Holgersson, som också regisserar, och Nasim Agili har påbörjat arbetet långt tidigare med att ställa frågor om makt till ungdomar i Angered.
Vem bestämmer över dig?
När hade du makt senast? När känner du dig mäktig? Finns det god makt?

Den 26 september nyinvigs Angereds Teaters scen i kulturhuset Blå Stället med VEM BESTÄMMER ÖVER ANGERED? 

På bilden: Hannah Alem Davidson, Furat Jari, Eleftheria Gerofoka och Iki Gonzalez Magnusson.

Läs hela inlägget »
Skivandes våra pappersbrev... Skivandes våra pappersbrev...

"Så ta nu och skicka brevet med en gång du kommer hem!" "Det behövs inte, jag ringer genast!"
Vi har haft en eftermiddag tillsammans igen; Angereds Teater och studenter från Kvinnofolkhögskolan och Angereds Folkhögskola- denna gång i en workshop ledd av regissör Eleftheria Gerofoka, nu aktuell i vår nästa urpremiär av "Hemligt" den 11 april. Vi har bara hunnit med en träff kring produktionen men flera av ansiktena är bekanta; några nya.
"Hemligt" baseras på en sann historia om en mormor, mor och dotter; om en flykting som kom hit till Sverige från Lettland på 40-talet, och nu ville regissören Eleftheria att vi alla skulle skriva ett brev till någon som vi saknar mycket; föreställningen innehåller en massa längtande brev skrivna av främst mormodern till sina barn (samt hemligstämplade dokument från  SÄPO) ."Hemligt" är den tredje monologen som har urpremiär denna vår, och den är skriven och framförs av Josephine Bauer. Namnen är fingerade men föreställningen bygger alltså på en sann historia, om Josephines egna moromor.

Vi var inte alla så "hemliga" däremot- vi behövde ju längta, lära känna, vi skrev, grät, gjorde kontaktimprovisationer, skrattade, gjorde körer och  rörelser och hade, kort sagt, en mycket fin eftermiddag där inne i den dunkla teatern.

Ute sken aprilsolen sina första riktigt varma strålar och när vi gick ut därifrån så bar vi breven vi skrivit och de vi just mött på golvet i våra hjärtan. Men att skicka per post, som Elftherias uppmaning löd, direkt till de vi längtade efter (de som fortfarande fanns i livet)?... Nej, vi ringer direkt fick hon till svar -  ja, varför inte Skypa?:)
Film från workshopen

Läs hela inlägget »

Näst sista träffen var deltagarna med på golvet; de fick se två helt olika slags repetitioner. När Bananhuset repeterade ville Eleftheria ha med dem i några improvisationer och övningar.
Vi har ju under processens och utbytets gång märkt av en stor mänsklig erfarenhet av de existentiella frågeställningar, som tematiken i monologerna har, hos deltagarna - men de är ju givna på scenen också! Till stor hjälp var de i vissa av scenerna där regissören ville ge skådespelaren Ibbe lite extra motstånd eller fysisk utmaning; folkhögskolestudenternas speglande och motspel gav rejält mothugg eller medvind.:)!
Eleftheria gjorde kontaktimprovisationer, vi dansade och ett tag var vi mkt irriterande getingar. Att repetera monolog som skådespelare kräver sin kvinna och det är många utmaningar i att vara alldeles själv; att i den processen också handgripligen få möta andra som konkret kan reagera och ta emot impulser kan vara frigörande och ge nya perspektiv på de repliker en sagt om och om igen för sig själv i veckor…


I Exil var det från publikplats intressant att följa minutiöst teknikrep samt synkroniserandet av replik och sceneri med musik, ljus och projektion. Deltagarna reagerade också på den otäcka understämning som är i pjäsen och blev hängande med en ”cliffhanger”, som vi själva inte var så uppmärksamma på… De tipsade också om hur de uppfattade olika rörelser och scenerier utifrån det de sett.


Det känns helt enkelt som om vi skulle kunna fortsätta ett helt år med denna grupp av hängivna folkhögskolestudenter och lärare; vilken folkbildningsanda! Fantastiskt att se hur berättelser, när de delas följt av lyssnande och uppriktighet (samt lust och glädje) svetsar samman en grupp på nolltid jämfört om vi hade studerat till exempel bokföring ihop… Så tack VGR och projektet "Folkbildning och kultur- Lust att lära". Det har gett mersmak.

Pamela da Silva gör praktik hos oss och går Mediaprogrammet på Lindholmen. Hon har fotat och filmat under projektet "Lust att lära"!

Läs hela inlägget »

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Läs hela inlägget »

Runt femton deltagare och deras lärare från Angereds-, Mångkulturella/Finska- samt Kvinnofolkhögskolan kom till vår foajé i fredags för att prata om och lyssna på manusläsning av "Bananhuset" och "Exil".

Efter det att regissörerna Eleftheria Gerofoka och Elmira Airkan berättat om handlingen, läste skådespelarna Ibrahim Ebrima Faal och Emmeli J Stjärnfeldt några scener ur respektive pjäs.
Strax vidtog en livlig (och drabbande) diskussion kring begrepp som "exil", "hemma", "utanför-/innanförskap", "intesvenskhet" och internationalism.
Vi blev tagna av entusiasmen och engagemanget från studenter såväl som av lärare och väntar ivrigt på nästa tillfälle nu på fredag, då vi ses igen på Kvinnofolkhögskolan för att lyssna på och se konkreta bilder/ ting som symboliserar just dessa begrepp. Vi hoppas här kunna delge och dokumentera lite av de intressanta samtal och dialoger som vi skönjde i fredags genom bloggen.  Tre tillfällen framöver ses vi för att inspirera varandras lärande/repetitionsprocesser i det projekt som från början är initierat av Västra Götalandsregionsprojektet "Folkbildning & Kultur".

Frågor som uppstod var kring om det egentligen finns ett "hem"- existerar det ett "hemma" överhuvudtaget som fysiskt rum - finns det ett stadsrum eller fysiskt rum där dessa frågor lever i möten mellan människor idag?  Går det att känna sig hemma om man inte är hemma i sig själv?
"Exil"- är det alltid ett tvång? - Kan det var frihet att vara i inre "exil" - eller bara smärta?
Gränsen:  menar vi den politiska, ekonomiska eller psykologiska när vi kommer till ett nytt land? Finns det ett mellanförskap?
Hur ser det egentligen ut i "innanförskapet"? Stressigt? Hur kommer vi hem till oss själva - genom internationell identitet och tillhörighet? "Vad var det som egentligen, då för 25 år sedan, tvingade min familj till exil"? Varför känner jag mig, ju äldre jag blir, bara mer och mer som "ickesvensk"?...Vad beror det på?

    VIMEO

Läs hela inlägget »

2014

Nedan är bilder från repetionerna av Revolution som undersöker förhållandet mellan konst och revolution. Premiär den 14 november på Andra Stället. 

Läs hela inlägget »

Innan premiär gjorde Tidningen Nordost, Göteborgs-Posten ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning förhandsreportage om "Vem bestämmer över Angered?" som hade premiär i fredags. GPs , som visas här vid sidan, ligger inte ute på nätet  men Fria Tidningens hittar du här., ETCs hittar du här och Tidningen Nordosts hittar du här. Regissör Malin Holhersson och skådespelaren Hannah Alem Davidsson medverkade också i P4 Förmiddag den 6 oktober. Lyssna här, det är börjar 1.03.40 in i programmet. Citatet nedan är av Malin Holgersson som uttalar sig om politisk scenkonst.
–När rasism normaliseras, när tusentals människor dör vid Europas gränser, när vi konsumerar sönder världen och varandra - då är det nödvändigt att ta till alla medel en har för att göra världen till en plats det går att leva i. Är du då konstnär så gör du konst.

Göteborgs-Posten Teatertidningen Nummer och Expressen/GT har också recenserat. 

"Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig."

"...med musik och klubbkänsla vill (föreställningen) ge publiken lite jävlar anamma."

" en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats."

"Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna."


GP 140929

"Pondusfyllda moves och resonerande röster..."

"De äger scenen ända från start..."

"...fräckt och välvilligt..."


Nummer 141007  
 

"Makt och maktlöshet i Angered"

"...i ett par korta scener bränner det till: vi anar komplexiteten i att vara ung i ett förortssamhälle där Makten inte bara identifieras som skola, polis, föräldrar, politiker och kompisar, utan också som Gud, religionen, stränga moraliska bud och etniskt specifika normer."


GT 140927

Läs hela inlägget »

Vi laddar för genrep och är väldigt glada för att pressfotona är klara. De är fotograferade av grymma fotografen Cora Hillebrand! 

Läs hela inlägget »

”Det är nu vi ska tänka på anarki. Var inte rädd för kaos, ge dig in i det och se vad som kan skapas på andra sidan.”

Jack Halberstam - Professor i genusvetenskap och litteraturvetenskap. Jack har skrivit flera böcker och myntat begreppet Gaga Feminism. Lyssna på hans grymma föreläsning "No Church in the Wild" här



Inspiration till "Vem bestämmer över Angered?" som har premiär 26 september. 

Läs hela inlägget »

I lördags var det nyinvignning av Blå Stället. Över två år har renoveringen pågått och vi är väldigt glada att få tillbaka vår scen i ett sånt krispigt och nyrenoverat hus.

Angereds Teater medverkade med en öppen repetition av "Vem bestämmer över Angered?" 

Malin och Gunilla berättade om teatern för nyfikna kulturhusminglare.

Utanför Blå Stället betade kameler! och dromedarer! i nystarade Angeders Kamelfarm. Kanske kan vi göra en samproduktion i framtiden?

Läs hela inlägget »

Tisdag den 5 augusti hade vi kollationering av Vem bestämmer över Angered och nu diskuterar, experimenterar, testar, undersöker, analyserar och dansar ensemblen makt. Dramatikerna Malin Holgersson, som också regisserar, och Nasim Agili har påbörjat arbetet långt tidigare med att ställa frågor om makt till ungdomar i Angered.
Vem bestämmer över dig?
När hade du makt senast? När känner du dig mäktig? Finns det god makt?

Den 26 september nyinvigs Angereds Teaters scen i kulturhuset Blå Stället med VEM BESTÄMMER ÖVER ANGERED? 

På bilden: Hannah Alem Davidson, Furat Jari, Eleftheria Gerofoka och Iki Gonzalez Magnusson.

Läs hela inlägget »
Skivandes våra pappersbrev... Skivandes våra pappersbrev...

"Så ta nu och skicka brevet med en gång du kommer hem!" "Det behövs inte, jag ringer genast!"
Vi har haft en eftermiddag tillsammans igen; Angereds Teater och studenter från Kvinnofolkhögskolan och Angereds Folkhögskola- denna gång i en workshop ledd av regissör Eleftheria Gerofoka, nu aktuell i vår nästa urpremiär av "Hemligt" den 11 april. Vi har bara hunnit med en träff kring produktionen men flera av ansiktena är bekanta; några nya.
"Hemligt" baseras på en sann historia om en mormor, mor och dotter; om en flykting som kom hit till Sverige från Lettland på 40-talet, och nu ville regissören Eleftheria att vi alla skulle skriva ett brev till någon som vi saknar mycket; föreställningen innehåller en massa längtande brev skrivna av främst mormodern till sina barn (samt hemligstämplade dokument från  SÄPO) ."Hemligt" är den tredje monologen som har urpremiär denna vår, och den är skriven och framförs av Josephine Bauer. Namnen är fingerade men föreställningen bygger alltså på en sann historia, om Josephines egna moromor.

Vi var inte alla så "hemliga" däremot- vi behövde ju längta, lära känna, vi skrev, grät, gjorde kontaktimprovisationer, skrattade, gjorde körer och  rörelser och hade, kort sagt, en mycket fin eftermiddag där inne i den dunkla teatern.

Ute sken aprilsolen sina första riktigt varma strålar och när vi gick ut därifrån så bar vi breven vi skrivit och de vi just mött på golvet i våra hjärtan. Men att skicka per post, som Elftherias uppmaning löd, direkt till de vi längtade efter (de som fortfarande fanns i livet)?... Nej, vi ringer direkt fick hon till svar -  ja, varför inte Skypa?:)
Film från workshopen

Läs hela inlägget »

Näst sista träffen var deltagarna med på golvet; de fick se två helt olika slags repetitioner. När Bananhuset repeterade ville Eleftheria ha med dem i några improvisationer och övningar.
Vi har ju under processens och utbytets gång märkt av en stor mänsklig erfarenhet av de existentiella frågeställningar, som tematiken i monologerna har, hos deltagarna - men de är ju givna på scenen också! Till stor hjälp var de i vissa av scenerna där regissören ville ge skådespelaren Ibbe lite extra motstånd eller fysisk utmaning; folkhögskolestudenternas speglande och motspel gav rejält mothugg eller medvind.:)!
Eleftheria gjorde kontaktimprovisationer, vi dansade och ett tag var vi mkt irriterande getingar. Att repetera monolog som skådespelare kräver sin kvinna och det är många utmaningar i att vara alldeles själv; att i den processen också handgripligen få möta andra som konkret kan reagera och ta emot impulser kan vara frigörande och ge nya perspektiv på de repliker en sagt om och om igen för sig själv i veckor…


I Exil var det från publikplats intressant att följa minutiöst teknikrep samt synkroniserandet av replik och sceneri med musik, ljus och projektion. Deltagarna reagerade också på den otäcka understämning som är i pjäsen och blev hängande med en ”cliffhanger”, som vi själva inte var så uppmärksamma på… De tipsade också om hur de uppfattade olika rörelser och scenerier utifrån det de sett.


Det känns helt enkelt som om vi skulle kunna fortsätta ett helt år med denna grupp av hängivna folkhögskolestudenter och lärare; vilken folkbildningsanda! Fantastiskt att se hur berättelser, när de delas följt av lyssnande och uppriktighet (samt lust och glädje) svetsar samman en grupp på nolltid jämfört om vi hade studerat till exempel bokföring ihop… Så tack VGR och projektet "Folkbildning och kultur- Lust att lära". Det har gett mersmak.

Pamela da Silva gör praktik hos oss och går Mediaprogrammet på Lindholmen. Hon har fotat och filmat under projektet "Lust att lära"!

Läs hela inlägget »

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Läs hela inlägget »

Runt femton deltagare och deras lärare från Angereds-, Mångkulturella/Finska- samt Kvinnofolkhögskolan kom till vår foajé i fredags för att prata om och lyssna på manusläsning av "Bananhuset" och "Exil".

Efter det att regissörerna Eleftheria Gerofoka och Elmira Airkan berättat om handlingen, läste skådespelarna Ibrahim Ebrima Faal och Emmeli J Stjärnfeldt några scener ur respektive pjäs.
Strax vidtog en livlig (och drabbande) diskussion kring begrepp som "exil", "hemma", "utanför-/innanförskap", "intesvenskhet" och internationalism.
Vi blev tagna av entusiasmen och engagemanget från studenter såväl som av lärare och väntar ivrigt på nästa tillfälle nu på fredag, då vi ses igen på Kvinnofolkhögskolan för att lyssna på och se konkreta bilder/ ting som symboliserar just dessa begrepp. Vi hoppas här kunna delge och dokumentera lite av de intressanta samtal och dialoger som vi skönjde i fredags genom bloggen.  Tre tillfällen framöver ses vi för att inspirera varandras lärande/repetitionsprocesser i det projekt som från början är initierat av Västra Götalandsregionsprojektet "Folkbildning & Kultur".

Frågor som uppstod var kring om det egentligen finns ett "hem"- existerar det ett "hemma" överhuvudtaget som fysiskt rum - finns det ett stadsrum eller fysiskt rum där dessa frågor lever i möten mellan människor idag?  Går det att känna sig hemma om man inte är hemma i sig själv?
"Exil"- är det alltid ett tvång? - Kan det var frihet att vara i inre "exil" - eller bara smärta?
Gränsen:  menar vi den politiska, ekonomiska eller psykologiska när vi kommer till ett nytt land? Finns det ett mellanförskap?
Hur ser det egentligen ut i "innanförskapet"? Stressigt? Hur kommer vi hem till oss själva - genom internationell identitet och tillhörighet? "Vad var det som egentligen, då för 25 år sedan, tvingade min familj till exil"? Varför känner jag mig, ju äldre jag blir, bara mer och mer som "ickesvensk"?...Vad beror det på?

    VIMEO

Läs hela inlägget »

2014

Nedan är bilder från repetionerna av Revolution som undersöker förhållandet mellan konst och revolution. Premiär den 14 november på Andra Stället. 

Läs hela inlägget »

Innan premiär gjorde Tidningen Nordost, Göteborgs-Posten ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning förhandsreportage om "Vem bestämmer över Angered?" som hade premiär i fredags. GPs , som visas här vid sidan, ligger inte ute på nätet  men Fria Tidningens hittar du här., ETCs hittar du här och Tidningen Nordosts hittar du här. Regissör Malin Holhersson och skådespelaren Hannah Alem Davidsson medverkade också i P4 Förmiddag den 6 oktober. Lyssna här, det är börjar 1.03.40 in i programmet. Citatet nedan är av Malin Holgersson som uttalar sig om politisk scenkonst.
–När rasism normaliseras, när tusentals människor dör vid Europas gränser, när vi konsumerar sönder världen och varandra - då är det nödvändigt att ta till alla medel en har för att göra världen till en plats det går att leva i. Är du då konstnär så gör du konst.

Göteborgs-Posten Teatertidningen Nummer och Expressen/GT har också recenserat. 

"Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig."

"...med musik och klubbkänsla vill (föreställningen) ge publiken lite jävlar anamma."

" en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats."

"Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna."


GP 140929

"Pondusfyllda moves och resonerande röster..."

"De äger scenen ända från start..."

"...fräckt och välvilligt..."


Nummer 141007  
 

"Makt och maktlöshet i Angered"

"...i ett par korta scener bränner det till: vi anar komplexiteten i att vara ung i ett förortssamhälle där Makten inte bara identifieras som skola, polis, föräldrar, politiker och kompisar, utan också som Gud, religionen, stränga moraliska bud och etniskt specifika normer."


GT 140927

Läs hela inlägget »

Vi laddar för genrep och är väldigt glada för att pressfotona är klara. De är fotograferade av grymma fotografen Cora Hillebrand! 

Läs hela inlägget »

”Det är nu vi ska tänka på anarki. Var inte rädd för kaos, ge dig in i det och se vad som kan skapas på andra sidan.”

Jack Halberstam - Professor i genusvetenskap och litteraturvetenskap. Jack har skrivit flera böcker och myntat begreppet Gaga Feminism. Lyssna på hans grymma föreläsning "No Church in the Wild" här



Inspiration till "Vem bestämmer över Angered?" som har premiär 26 september. 

Läs hela inlägget »

I lördags var det nyinvignning av Blå Stället. Över två år har renoveringen pågått och vi är väldigt glada att få tillbaka vår scen i ett sånt krispigt och nyrenoverat hus.

Angereds Teater medverkade med en öppen repetition av "Vem bestämmer över Angered?" 

Malin och Gunilla berättade om teatern för nyfikna kulturhusminglare.

Utanför Blå Stället betade kameler! och dromedarer! i nystarade Angeders Kamelfarm. Kanske kan vi göra en samproduktion i framtiden?

Läs hela inlägget »

Tisdag den 5 augusti hade vi kollationering av Vem bestämmer över Angered och nu diskuterar, experimenterar, testar, undersöker, analyserar och dansar ensemblen makt. Dramatikerna Malin Holgersson, som också regisserar, och Nasim Agili har påbörjat arbetet långt tidigare med att ställa frågor om makt till ungdomar i Angered.
Vem bestämmer över dig?
När hade du makt senast? När känner du dig mäktig? Finns det god makt?

Den 26 september nyinvigs Angereds Teaters scen i kulturhuset Blå Stället med VEM BESTÄMMER ÖVER ANGERED? 

På bilden: Hannah Alem Davidson, Furat Jari, Eleftheria Gerofoka och Iki Gonzalez Magnusson.

Läs hela inlägget »
Skivandes våra pappersbrev... Skivandes våra pappersbrev...

"Så ta nu och skicka brevet med en gång du kommer hem!" "Det behövs inte, jag ringer genast!"
Vi har haft en eftermiddag tillsammans igen; Angereds Teater och studenter från Kvinnofolkhögskolan och Angereds Folkhögskola- denna gång i en workshop ledd av regissör Eleftheria Gerofoka, nu aktuell i vår nästa urpremiär av "Hemligt" den 11 april. Vi har bara hunnit med en träff kring produktionen men flera av ansiktena är bekanta; några nya.
"Hemligt" baseras på en sann historia om en mormor, mor och dotter; om en flykting som kom hit till Sverige från Lettland på 40-talet, och nu ville regissören Eleftheria att vi alla skulle skriva ett brev till någon som vi saknar mycket; föreställningen innehåller en massa längtande brev skrivna av främst mormodern till sina barn (samt hemligstämplade dokument från  SÄPO) ."Hemligt" är den tredje monologen som har urpremiär denna vår, och den är skriven och framförs av Josephine Bauer. Namnen är fingerade men föreställningen bygger alltså på en sann historia, om Josephines egna moromor.

Vi var inte alla så "hemliga" däremot- vi behövde ju längta, lära känna, vi skrev, grät, gjorde kontaktimprovisationer, skrattade, gjorde körer och  rörelser och hade, kort sagt, en mycket fin eftermiddag där inne i den dunkla teatern.

Ute sken aprilsolen sina första riktigt varma strålar och när vi gick ut därifrån så bar vi breven vi skrivit och de vi just mött på golvet i våra hjärtan. Men att skicka per post, som Elftherias uppmaning löd, direkt till de vi längtade efter (de som fortfarande fanns i livet)?... Nej, vi ringer direkt fick hon till svar -  ja, varför inte Skypa?:)
Film från workshopen

Läs hela inlägget »

Näst sista träffen var deltagarna med på golvet; de fick se två helt olika slags repetitioner. När Bananhuset repeterade ville Eleftheria ha med dem i några improvisationer och övningar.
Vi har ju under processens och utbytets gång märkt av en stor mänsklig erfarenhet av de existentiella frågeställningar, som tematiken i monologerna har, hos deltagarna - men de är ju givna på scenen också! Till stor hjälp var de i vissa av scenerna där regissören ville ge skådespelaren Ibbe lite extra motstånd eller fysisk utmaning; folkhögskolestudenternas speglande och motspel gav rejält mothugg eller medvind.:)!
Eleftheria gjorde kontaktimprovisationer, vi dansade och ett tag var vi mkt irriterande getingar. Att repetera monolog som skådespelare kräver sin kvinna och det är många utmaningar i att vara alldeles själv; att i den processen också handgripligen få möta andra som konkret kan reagera och ta emot impulser kan vara frigörande och ge nya perspektiv på de repliker en sagt om och om igen för sig själv i veckor…


I Exil var det från publikplats intressant att följa minutiöst teknikrep samt synkroniserandet av replik och sceneri med musik, ljus och projektion. Deltagarna reagerade också på den otäcka understämning som är i pjäsen och blev hängande med en ”cliffhanger”, som vi själva inte var så uppmärksamma på… De tipsade också om hur de uppfattade olika rörelser och scenerier utifrån det de sett.


Det känns helt enkelt som om vi skulle kunna fortsätta ett helt år med denna grupp av hängivna folkhögskolestudenter och lärare; vilken folkbildningsanda! Fantastiskt att se hur berättelser, när de delas följt av lyssnande och uppriktighet (samt lust och glädje) svetsar samman en grupp på nolltid jämfört om vi hade studerat till exempel bokföring ihop… Så tack VGR och projektet "Folkbildning och kultur- Lust att lära". Det har gett mersmak.

Pamela da Silva gör praktik hos oss och går Mediaprogrammet på Lindholmen. Hon har fotat och filmat under projektet "Lust att lära"!

Läs hela inlägget »

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Läs hela inlägget »

Runt femton deltagare och deras lärare från Angereds-, Mångkulturella/Finska- samt Kvinnofolkhögskolan kom till vår foajé i fredags för att prata om och lyssna på manusläsning av "Bananhuset" och "Exil".

Efter det att regissörerna Eleftheria Gerofoka och Elmira Airkan berättat om handlingen, läste skådespelarna Ibrahim Ebrima Faal och Emmeli J Stjärnfeldt några scener ur respektive pjäs.
Strax vidtog en livlig (och drabbande) diskussion kring begrepp som "exil", "hemma", "utanför-/innanförskap", "intesvenskhet" och internationalism.
Vi blev tagna av entusiasmen och engagemanget från studenter såväl som av lärare och väntar ivrigt på nästa tillfälle nu på fredag, då vi ses igen på Kvinnofolkhögskolan för att lyssna på och se konkreta bilder/ ting som symboliserar just dessa begrepp. Vi hoppas här kunna delge och dokumentera lite av de intressanta samtal och dialoger som vi skönjde i fredags genom bloggen.  Tre tillfällen framöver ses vi för att inspirera varandras lärande/repetitionsprocesser i det projekt som från början är initierat av Västra Götalandsregionsprojektet "Folkbildning & Kultur".

Frågor som uppstod var kring om det egentligen finns ett "hem"- existerar det ett "hemma" överhuvudtaget som fysiskt rum - finns det ett stadsrum eller fysiskt rum där dessa frågor lever i möten mellan människor idag?  Går det att känna sig hemma om man inte är hemma i sig själv?
"Exil"- är det alltid ett tvång? - Kan det var frihet att vara i inre "exil" - eller bara smärta?
Gränsen:  menar vi den politiska, ekonomiska eller psykologiska när vi kommer till ett nytt land? Finns det ett mellanförskap?
Hur ser det egentligen ut i "innanförskapet"? Stressigt? Hur kommer vi hem till oss själva - genom internationell identitet och tillhörighet? "Vad var det som egentligen, då för 25 år sedan, tvingade min familj till exil"? Varför känner jag mig, ju äldre jag blir, bara mer och mer som "ickesvensk"?...Vad beror det på?

    VIMEO

Läs hela inlägget »

2014

Nedan är bilder från repetionerna av Revolution som undersöker förhållandet mellan konst och revolution. Premiär den 14 november på Andra Stället. 

Läs hela inlägget »

Innan premiär gjorde Tidningen Nordost, Göteborgs-Posten ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning förhandsreportage om "Vem bestämmer över Angered?" som hade premiär i fredags. GPs , som visas här vid sidan, ligger inte ute på nätet  men Fria Tidningens hittar du här., ETCs hittar du här och Tidningen Nordosts hittar du här. Regissör Malin Holhersson och skådespelaren Hannah Alem Davidsson medverkade också i P4 Förmiddag den 6 oktober. Lyssna här, det är börjar 1.03.40 in i programmet. Citatet nedan är av Malin Holgersson som uttalar sig om politisk scenkonst.
–När rasism normaliseras, när tusentals människor dör vid Europas gränser, när vi konsumerar sönder världen och varandra - då är det nödvändigt att ta till alla medel en har för att göra världen till en plats det går att leva i. Är du då konstnär så gör du konst.

Göteborgs-Posten Teatertidningen Nummer och Expressen/GT har också recenserat. 

"Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig."

"...med musik och klubbkänsla vill (föreställningen) ge publiken lite jävlar anamma."

" en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats."

"Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna."


GP 140929

"Pondusfyllda moves och resonerande röster..."

"De äger scenen ända från start..."

"...fräckt och välvilligt..."


Nummer 141007  
 

"Makt och maktlöshet i Angered"

"...i ett par korta scener bränner det till: vi anar komplexiteten i att vara ung i ett förortssamhälle där Makten inte bara identifieras som skola, polis, föräldrar, politiker och kompisar, utan också som Gud, religionen, stränga moraliska bud och etniskt specifika normer."


GT 140927

Läs hela inlägget »

Vi laddar för genrep och är väldigt glada för att pressfotona är klara. De är fotograferade av grymma fotografen Cora Hillebrand! 

Läs hela inlägget »

”Det är nu vi ska tänka på anarki. Var inte rädd för kaos, ge dig in i det och se vad som kan skapas på andra sidan.”

Jack Halberstam - Professor i genusvetenskap och litteraturvetenskap. Jack har skrivit flera böcker och myntat begreppet Gaga Feminism. Lyssna på hans grymma föreläsning "No Church in the Wild" här



Inspiration till "Vem bestämmer över Angered?" som har premiär 26 september. 

Läs hela inlägget »

I lördags var det nyinvignning av Blå Stället. Över två år har renoveringen pågått och vi är väldigt glada att få tillbaka vår scen i ett sånt krispigt och nyrenoverat hus.

Angereds Teater medverkade med en öppen repetition av "Vem bestämmer över Angered?" 

Malin och Gunilla berättade om teatern för nyfikna kulturhusminglare.

Utanför Blå Stället betade kameler! och dromedarer! i nystarade Angeders Kamelfarm. Kanske kan vi göra en samproduktion i framtiden?

Läs hela inlägget »

Tisdag den 5 augusti hade vi kollationering av Vem bestämmer över Angered och nu diskuterar, experimenterar, testar, undersöker, analyserar och dansar ensemblen makt. Dramatikerna Malin Holgersson, som också regisserar, och Nasim Agili har påbörjat arbetet långt tidigare med att ställa frågor om makt till ungdomar i Angered.
Vem bestämmer över dig?
När hade du makt senast? När känner du dig mäktig? Finns det god makt?

Den 26 september nyinvigs Angereds Teaters scen i kulturhuset Blå Stället med VEM BESTÄMMER ÖVER ANGERED? 

På bilden: Hannah Alem Davidson, Furat Jari, Eleftheria Gerofoka och Iki Gonzalez Magnusson.

Läs hela inlägget »
Skivandes våra pappersbrev... Skivandes våra pappersbrev...

"Så ta nu och skicka brevet med en gång du kommer hem!" "Det behövs inte, jag ringer genast!"
Vi har haft en eftermiddag tillsammans igen; Angereds Teater och studenter från Kvinnofolkhögskolan och Angereds Folkhögskola- denna gång i en workshop ledd av regissör Eleftheria Gerofoka, nu aktuell i vår nästa urpremiär av "Hemligt" den 11 april. Vi har bara hunnit med en träff kring produktionen men flera av ansiktena är bekanta; några nya.
"Hemligt" baseras på en sann historia om en mormor, mor och dotter; om en flykting som kom hit till Sverige från Lettland på 40-talet, och nu ville regissören Eleftheria att vi alla skulle skriva ett brev till någon som vi saknar mycket; föreställningen innehåller en massa längtande brev skrivna av främst mormodern till sina barn (samt hemligstämplade dokument från  SÄPO) ."Hemligt" är den tredje monologen som har urpremiär denna vår, och den är skriven och framförs av Josephine Bauer. Namnen är fingerade men föreställningen bygger alltså på en sann historia, om Josephines egna moromor.

Vi var inte alla så "hemliga" däremot- vi behövde ju längta, lära känna, vi skrev, grät, gjorde kontaktimprovisationer, skrattade, gjorde körer och  rörelser och hade, kort sagt, en mycket fin eftermiddag där inne i den dunkla teatern.

Ute sken aprilsolen sina första riktigt varma strålar och när vi gick ut därifrån så bar vi breven vi skrivit och de vi just mött på golvet i våra hjärtan. Men att skicka per post, som Elftherias uppmaning löd, direkt till de vi längtade efter (de som fortfarande fanns i livet)?... Nej, vi ringer direkt fick hon till svar -  ja, varför inte Skypa?:)
Film från workshopen

Läs hela inlägget »

Näst sista träffen var deltagarna med på golvet; de fick se två helt olika slags repetitioner. När Bananhuset repeterade ville Eleftheria ha med dem i några improvisationer och övningar.
Vi har ju under processens och utbytets gång märkt av en stor mänsklig erfarenhet av de existentiella frågeställningar, som tematiken i monologerna har, hos deltagarna - men de är ju givna på scenen också! Till stor hjälp var de i vissa av scenerna där regissören ville ge skådespelaren Ibbe lite extra motstånd eller fysisk utmaning; folkhögskolestudenternas speglande och motspel gav rejält mothugg eller medvind.:)!
Eleftheria gjorde kontaktimprovisationer, vi dansade och ett tag var vi mkt irriterande getingar. Att repetera monolog som skådespelare kräver sin kvinna och det är många utmaningar i att vara alldeles själv; att i den processen också handgripligen få möta andra som konkret kan reagera och ta emot impulser kan vara frigörande och ge nya perspektiv på de repliker en sagt om och om igen för sig själv i veckor…


I Exil var det från publikplats intressant att följa minutiöst teknikrep samt synkroniserandet av replik och sceneri med musik, ljus och projektion. Deltagarna reagerade också på den otäcka understämning som är i pjäsen och blev hängande med en ”cliffhanger”, som vi själva inte var så uppmärksamma på… De tipsade också om hur de uppfattade olika rörelser och scenerier utifrån det de sett.


Det känns helt enkelt som om vi skulle kunna fortsätta ett helt år med denna grupp av hängivna folkhögskolestudenter och lärare; vilken folkbildningsanda! Fantastiskt att se hur berättelser, när de delas följt av lyssnande och uppriktighet (samt lust och glädje) svetsar samman en grupp på nolltid jämfört om vi hade studerat till exempel bokföring ihop… Så tack VGR och projektet "Folkbildning och kultur- Lust att lära". Det har gett mersmak.

Pamela da Silva gör praktik hos oss och går Mediaprogrammet på Lindholmen. Hon har fotat och filmat under projektet "Lust att lära"!

Läs hela inlägget »

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Läs hela inlägget »

Runt femton deltagare och deras lärare från Angereds-, Mångkulturella/Finska- samt Kvinnofolkhögskolan kom till vår foajé i fredags för att prata om och lyssna på manusläsning av "Bananhuset" och "Exil".

Efter det att regissörerna Eleftheria Gerofoka och Elmira Airkan berättat om handlingen, läste skådespelarna Ibrahim Ebrima Faal och Emmeli J Stjärnfeldt några scener ur respektive pjäs.
Strax vidtog en livlig (och drabbande) diskussion kring begrepp som "exil", "hemma", "utanför-/innanförskap", "intesvenskhet" och internationalism.
Vi blev tagna av entusiasmen och engagemanget från studenter såväl som av lärare och väntar ivrigt på nästa tillfälle nu på fredag, då vi ses igen på Kvinnofolkhögskolan för att lyssna på och se konkreta bilder/ ting som symboliserar just dessa begrepp. Vi hoppas här kunna delge och dokumentera lite av de intressanta samtal och dialoger som vi skönjde i fredags genom bloggen.  Tre tillfällen framöver ses vi för att inspirera varandras lärande/repetitionsprocesser i det projekt som från början är initierat av Västra Götalandsregionsprojektet "Folkbildning & Kultur".

Frågor som uppstod var kring om det egentligen finns ett "hem"- existerar det ett "hemma" överhuvudtaget som fysiskt rum - finns det ett stadsrum eller fysiskt rum där dessa frågor lever i möten mellan människor idag?  Går det att känna sig hemma om man inte är hemma i sig själv?
"Exil"- är det alltid ett tvång? - Kan det var frihet att vara i inre "exil" - eller bara smärta?
Gränsen:  menar vi den politiska, ekonomiska eller psykologiska när vi kommer till ett nytt land? Finns det ett mellanförskap?
Hur ser det egentligen ut i "innanförskapet"? Stressigt? Hur kommer vi hem till oss själva - genom internationell identitet och tillhörighet? "Vad var det som egentligen, då för 25 år sedan, tvingade min familj till exil"? Varför känner jag mig, ju äldre jag blir, bara mer och mer som "ickesvensk"?...Vad beror det på?

    VIMEO

Läs hela inlägget »

2014

Nedan är bilder från repetionerna av Revolution som undersöker förhållandet mellan konst och revolution. Premiär den 14 november på Andra Stället. 

Läs hela inlägget »

Innan premiär gjorde Tidningen Nordost, Göteborgs-Posten ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning förhandsreportage om "Vem bestämmer över Angered?" som hade premiär i fredags. GPs , som visas här vid sidan, ligger inte ute på nätet  men Fria Tidningens hittar du här., ETCs hittar du här och Tidningen Nordosts hittar du här. Regissör Malin Holhersson och skådespelaren Hannah Alem Davidsson medverkade också i P4 Förmiddag den 6 oktober. Lyssna här, det är börjar 1.03.40 in i programmet. Citatet nedan är av Malin Holgersson som uttalar sig om politisk scenkonst.
–När rasism normaliseras, när tusentals människor dör vid Europas gränser, när vi konsumerar sönder världen och varandra - då är det nödvändigt att ta till alla medel en har för att göra världen till en plats det går att leva i. Är du då konstnär så gör du konst.

Göteborgs-Posten Teatertidningen Nummer och Expressen/GT har också recenserat. 

"Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig."

"...med musik och klubbkänsla vill (föreställningen) ge publiken lite jävlar anamma."

" en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats."

"Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna."


GP 140929

"Pondusfyllda moves och resonerande röster..."

"De äger scenen ända från start..."

"...fräckt och välvilligt..."


Nummer 141007  
 

"Makt och maktlöshet i Angered"

"...i ett par korta scener bränner det till: vi anar komplexiteten i att vara ung i ett förortssamhälle där Makten inte bara identifieras som skola, polis, föräldrar, politiker och kompisar, utan också som Gud, religionen, stränga moraliska bud och etniskt specifika normer."


GT 140927

Läs hela inlägget »

Vi laddar för genrep och är väldigt glada för att pressfotona är klara. De är fotograferade av grymma fotografen Cora Hillebrand! 

Läs hela inlägget »

”Det är nu vi ska tänka på anarki. Var inte rädd för kaos, ge dig in i det och se vad som kan skapas på andra sidan.”

Jack Halberstam - Professor i genusvetenskap och litteraturvetenskap. Jack har skrivit flera böcker och myntat begreppet Gaga Feminism. Lyssna på hans grymma föreläsning "No Church in the Wild" här



Inspiration till "Vem bestämmer över Angered?" som har premiär 26 september. 

Läs hela inlägget »

I lördags var det nyinvignning av Blå Stället. Över två år har renoveringen pågått och vi är väldigt glada att få tillbaka vår scen i ett sånt krispigt och nyrenoverat hus.

Angereds Teater medverkade med en öppen repetition av "Vem bestämmer över Angered?" 

Malin och Gunilla berättade om teatern för nyfikna kulturhusminglare.

Utanför Blå Stället betade kameler! och dromedarer! i nystarade Angeders Kamelfarm. Kanske kan vi göra en samproduktion i framtiden?

Läs hela inlägget »

Tisdag den 5 augusti hade vi kollationering av Vem bestämmer över Angered och nu diskuterar, experimenterar, testar, undersöker, analyserar och dansar ensemblen makt. Dramatikerna Malin Holgersson, som också regisserar, och Nasim Agili har påbörjat arbetet långt tidigare med att ställa frågor om makt till ungdomar i Angered.
Vem bestämmer över dig?
När hade du makt senast? När känner du dig mäktig? Finns det god makt?

Den 26 september nyinvigs Angereds Teaters scen i kulturhuset Blå Stället med VEM BESTÄMMER ÖVER ANGERED? 

På bilden: Hannah Alem Davidson, Furat Jari, Eleftheria Gerofoka och Iki Gonzalez Magnusson.

Läs hela inlägget »
Skivandes våra pappersbrev... Skivandes våra pappersbrev...

"Så ta nu och skicka brevet med en gång du kommer hem!" "Det behövs inte, jag ringer genast!"
Vi har haft en eftermiddag tillsammans igen; Angereds Teater och studenter från Kvinnofolkhögskolan och Angereds Folkhögskola- denna gång i en workshop ledd av regissör Eleftheria Gerofoka, nu aktuell i vår nästa urpremiär av "Hemligt" den 11 april. Vi har bara hunnit med en träff kring produktionen men flera av ansiktena är bekanta; några nya.
"Hemligt" baseras på en sann historia om en mormor, mor och dotter; om en flykting som kom hit till Sverige från Lettland på 40-talet, och nu ville regissören Eleftheria att vi alla skulle skriva ett brev till någon som vi saknar mycket; föreställningen innehåller en massa längtande brev skrivna av främst mormodern till sina barn (samt hemligstämplade dokument från  SÄPO) ."Hemligt" är den tredje monologen som har urpremiär denna vår, och den är skriven och framförs av Josephine Bauer. Namnen är fingerade men föreställningen bygger alltså på en sann historia, om Josephines egna moromor.

Vi var inte alla så "hemliga" däremot- vi behövde ju längta, lära känna, vi skrev, grät, gjorde kontaktimprovisationer, skrattade, gjorde körer och  rörelser och hade, kort sagt, en mycket fin eftermiddag där inne i den dunkla teatern.

Ute sken aprilsolen sina första riktigt varma strålar och när vi gick ut därifrån så bar vi breven vi skrivit och de vi just mött på golvet i våra hjärtan. Men att skicka per post, som Elftherias uppmaning löd, direkt till de vi längtade efter (de som fortfarande fanns i livet)?... Nej, vi ringer direkt fick hon till svar -  ja, varför inte Skypa?:)
Film från workshopen

Läs hela inlägget »

Näst sista träffen var deltagarna med på golvet; de fick se två helt olika slags repetitioner. När Bananhuset repeterade ville Eleftheria ha med dem i några improvisationer och övningar.
Vi har ju under processens och utbytets gång märkt av en stor mänsklig erfarenhet av de existentiella frågeställningar, som tematiken i monologerna har, hos deltagarna - men de är ju givna på scenen också! Till stor hjälp var de i vissa av scenerna där regissören ville ge skådespelaren Ibbe lite extra motstånd eller fysisk utmaning; folkhögskolestudenternas speglande och motspel gav rejält mothugg eller medvind.:)!
Eleftheria gjorde kontaktimprovisationer, vi dansade och ett tag var vi mkt irriterande getingar. Att repetera monolog som skådespelare kräver sin kvinna och det är många utmaningar i att vara alldeles själv; att i den processen också handgripligen få möta andra som konkret kan reagera och ta emot impulser kan vara frigörande och ge nya perspektiv på de repliker en sagt om och om igen för sig själv i veckor…


I Exil var det från publikplats intressant att följa minutiöst teknikrep samt synkroniserandet av replik och sceneri med musik, ljus och projektion. Deltagarna reagerade också på den otäcka understämning som är i pjäsen och blev hängande med en ”cliffhanger”, som vi själva inte var så uppmärksamma på… De tipsade också om hur de uppfattade olika rörelser och scenerier utifrån det de sett.


Det känns helt enkelt som om vi skulle kunna fortsätta ett helt år med denna grupp av hängivna folkhögskolestudenter och lärare; vilken folkbildningsanda! Fantastiskt att se hur berättelser, när de delas följt av lyssnande och uppriktighet (samt lust och glädje) svetsar samman en grupp på nolltid jämfört om vi hade studerat till exempel bokföring ihop… Så tack VGR och projektet "Folkbildning och kultur- Lust att lära". Det har gett mersmak.

Pamela da Silva gör praktik hos oss och går Mediaprogrammet på Lindholmen. Hon har fotat och filmat under projektet "Lust att lära"!

Läs hela inlägget »

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Läs hela inlägget »

Runt femton deltagare och deras lärare från Angereds-, Mångkulturella/Finska- samt Kvinnofolkhögskolan kom till vår foajé i fredags för att prata om och lyssna på manusläsning av "Bananhuset" och "Exil".

Efter det att regissörerna Eleftheria Gerofoka och Elmira Airkan berättat om handlingen, läste skådespelarna Ibrahim Ebrima Faal och Emmeli J Stjärnfeldt några scener ur respektive pjäs.
Strax vidtog en livlig (och drabbande) diskussion kring begrepp som "exil", "hemma", "utanför-/innanförskap", "intesvenskhet" och internationalism.
Vi blev tagna av entusiasmen och engagemanget från studenter såväl som av lärare och väntar ivrigt på nästa tillfälle nu på fredag, då vi ses igen på Kvinnofolkhögskolan för att lyssna på och se konkreta bilder/ ting som symboliserar just dessa begrepp. Vi hoppas här kunna delge och dokumentera lite av de intressanta samtal och dialoger som vi skönjde i fredags genom bloggen.  Tre tillfällen framöver ses vi för att inspirera varandras lärande/repetitionsprocesser i det projekt som från början är initierat av Västra Götalandsregionsprojektet "Folkbildning & Kultur".

Frågor som uppstod var kring om det egentligen finns ett "hem"- existerar det ett "hemma" överhuvudtaget som fysiskt rum - finns det ett stadsrum eller fysiskt rum där dessa frågor lever i möten mellan människor idag?  Går det att känna sig hemma om man inte är hemma i sig själv?
"Exil"- är det alltid ett tvång? - Kan det var frihet att vara i inre "exil" - eller bara smärta?
Gränsen:  menar vi den politiska, ekonomiska eller psykologiska när vi kommer till ett nytt land? Finns det ett mellanförskap?
Hur ser det egentligen ut i "innanförskapet"? Stressigt? Hur kommer vi hem till oss själva - genom internationell identitet och tillhörighet? "Vad var det som egentligen, då för 25 år sedan, tvingade min familj till exil"? Varför känner jag mig, ju äldre jag blir, bara mer och mer som "ickesvensk"?...Vad beror det på?

    VIMEO

Läs hela inlägget »