Recension av Världar av väntan

GÖTEBORGS-POSTEN 180913

I Världar av väntan fyller Charlie Åström den svarta teaterlådan med fysisk fantasi. Lis Hellström Sveningson inspireras av den dansanta leken.

Dansmagi på Angereds teater

Foto: Ulrich Hillebrand Foto: Ulrich Hillebrand

Teaterrummet är en trollerilåda. Den moderna varianten, den svarta lådan – black box – kan te sig tom och trist i all sin enkelhet. Men, vilken underbar magi kan inte uppstå där! På Angereds teater ger Charlie Åström ett upplyftande exempel i sin nya, dansanta föreställning Världar av väntan.
I den tomma lådan finns Fredrika Byman Moberg och Nawar Hermiz Al-Amarin. Deras vita, vida byxor och korta jackor med knappar har en lätt och inbjudande anstrykning av clownkostym. Men framför allt ger dräkterna rörelsefrihet. Och så tecknar de kropparna väl mot all svärta, som är utgångspunkten i Åströms koncept. Resten är ljus och lust att berätta i rörelse.
Paret har ett uppdrag, de ska göra slut på all väntan. Det berättar de rakt och etablerar genast tydlig publikkontakt. Regin spelar en stund listigt med just det som ska avskaffas. Är det något barnpubliken känner igen så är det, "vänta lite".
Intresset är därför på topp när den nödvändiga nyckeln är upphittad och dörren till nya världar kan öppnas i en magisk ring, högt upp på väggen. Jo, dansarna klättar bokstavligen på väggen. Och de dansar mot den med effektfulla rörelser som provar kroppens förmåga på just så lekfulla sätt som växande kroppar tycker om att göra. De vita dansarna mot den svarta väggen blir som en omvänd skuggteater.
Charlie Åströms ljusdesign skapar med samma raffinerade enkelhet även nya nya rum. Nyckelns cirkel följs av slingor och utskurna former på golvet. Här ges plats för viga duetter med dansarna i en imponerande samklang. På lekfullt allvar välter de sig kring varandra, rörelserna ger motstånd och följer med i dynamiska växlingar. Fredrika Byman Moberg svävar till och med högt upp i rymden. Världar av väntan består av fysisk fantasi och konkret kroppskontakt i god förening – där även Martin Fremling eggande klangbotten spelar med.
Ett parti upptas av skulpterade kroppar, den ena dansaren är en massa som den andra ger form – en välkänd och inspirerande dramaövning – som barnen sedan får prova på. Till sådan skaparlust kan väntan vändas, bara kroppen får vara med.

Lis Hellström Sveningson