"DÖDEN, DÖDEN, DÖDEN..."

Vinter/våren 2015 har teatern fortsatt som vanligt med sitt utbyte med folkhögskolor i Göteborg med omnejd. Denna gång har Finska Mångkulturella Folkhögskolans studenter Abeer Abo Naji, Fatimah Manssor, Shahbaa AlSaedi, Naccimo Jaamaale, Fartun Abdulle
Maryam Mahdi samt deras lärare Khoshi Rafat besökt oss, för att under repetitionsprocessen till ”En är ilsken, en är rädd, en gör allt för att bli sedd” utbyta tankar och erfarenheter om pjäsens tematik sorg. Två syskon har förlorat sin pappa och mamman är så ledsen att hon inte finns där för dem ligger bara och gråter – hur gör en för att överleva då?

Vi träffades alla en förmiddag och lärde känna varandra lite först; sedan pratade vi länge om olika sätt att ta avsked på av nära och kära; Hur gör vi för att säga hejdå, vad gör vi och hur olika lång tid kan ett avsked ta? Hur berättar vi att vi ”har sorg” – genom kläder eller andra tecken? Hur behandlas den dödes kropp?  Är vi ensamma, är vi i grupp, vilka uttryck är tillåtna/otillåtna?  Vad förväntas av oss? Hur hjälper vi de sörjande? Vad äter vi? Hur gör vi för att orka? Vad har vi på oss – och hur länge klär vi oss i sorg? Ja, olika ceremonier, olika religioner, olika riter; samma känslor, samma riter, samma religioner - samma humor, samma smärta…

Vi kunde fortsatt prata längre än de två timmar som var inplanerade och faktiskt hade nog temat och ämnet för diskussionen varit svårgissad för en utomstående som hade råkat dyka upp… Höga skratt och skämt bröt in i en annars ganska ivrig och högljudd samtalston där det berättades på arabiska, på svenska, men där personliga episoder och berättelser från våra liv leder till en djupare och framförallt bredare förståelse för hur vi människor hanterar sorg och död.  

Nästa gång var vi inne på teatergolvet och gjorde olika övningar - namnlekar, rörelser, tillitsövningar, ”seende” som ledde ”blinda”, ”människoknutar” som knöts och med svårighet men mycket lirkande (och lite fusk:) kunde knytas upp igen och så lite sång på det. Här ledde regissören Eleftheria oss genom olika sinnen och känslor, olika grunder för att basen i teaterarbetet och för att få dynamik i grupper: öppna upp sinnen, seenden och kännanden, en snabb genväg till närmre vänskap när en har ont om tid att lära känna varandra på - blockeringar skrattas väck eller blir (bokstavligt)”uppknutna”! Det suveräna med dramaövningar helt enkelt.

…och igår var Abeer, Fatimah, Shahbaa, Naccimo, Fartun, Maryam och Khoshi här med resten av sina klassen för att se den färdiga föreställningen med Phax, Emmeli och Sergej!

Kommentera gärna: