Imorgon kommer de igen!

Nu har vi setts några gånger. Varje gång har varit fullt av nya infall, funderingar och perspektiv. Sist hade Blerta, Susanne och Petri med sig tre olika mineraler: en sten från Kosovo, en slaggprodukt från utvinning av järn från Bergslagen och aluminimum(folie) som utvinns i Guinea. Alla tre minerlaerna berättade om olika slags exilkänslor; en yta som glittrar i nostalgiskt men vars densitet är hård och tung, en hembygd full av tung, farlig industri utan längtan tillbaka och ett land rikt på naturtillgångar men som inte alls kommer landets invånare till del; alla kunde symbolisera berättelsen om exil kontra hemkänsla.
Fler starka berättelser kommer snart upp på bloggen. Och imorgon kommer folkhögskolestudenterna hit igen för att se och följa en teaterprocess/repetition.
Tror inte riktigt att vi kunde föreställa oss hur berikande det skulle vara att ses så här...Hoppas vi kan följa upp och fortsätta på något sätt i framtiden!

Kommentera gärna: